Gallen-Kallelamuseet , Esbo. Akseli Gallen- Kallelas museum är inrymt i konstnärens ateljébyggnad Tarvaspää (Linudden), uppförd i sten 1911-13 och i detalj planerad av honom själv. Stilen är överdådigt nationalromantisk med ett dominerande åttkantigt torn à la medeltiden (Viborgs slott) i mitten och ett brant tak, som påminner om gråstenskyrkornas. En del nyklassicistiska drag hade dock redan insmugit sig, bl.a. den strikt symmetriska pelargången vid entrén, som närmast för tankarna till en florentinsk loggia. Konstnären visade här åter prov på sin framsynthet och experimentlusta även på arkitekturens område.
Byggnaden försågs bl.a. med modern centralvärme och var avsedd endast som arbetsverkstad med målarateljé, grafikrum, skulptur- och slöjdsal jämte ett galleri och tornrum för samlingar. Linudden inköptes 1959 av Gallen-Kallelan museosäätiö (gr. 1957) och inreddes till ett museum, som öppnades för allmänheten 1961. Huset, som ägts av Gallen-Kallelas arvingar, hade länge stått obebott. Museet inrymmer förutom den ursprungliga inredningen och arbetsredskapen en representativ kollektion av Gallen-Kallelas målningar, grafiska arbeten, möbelkonst och konsthantverk. Museet bedriver en livlig utställningsverksamhet med temautställningar, som har anknytning till Gallen-Kallelas konst och den epok han tillhörde. (Bengt v.Bonsdorff /Patrick Eriksson)
Byggnaden försågs bl.a. med modern centralvärme och var avsedd endast som arbetsverkstad med målarateljé, grafikrum, skulptur- och slöjdsal jämte ett galleri och tornrum för samlingar. Linudden inköptes 1959 av Gallen-Kallelan museosäätiö (gr. 1957) och inreddes till ett museum, som öppnades för allmänheten 1961. Huset, som ägts av Gallen-Kallelas arvingar, hade länge stått obebott. Museet inrymmer förutom den ursprungliga inredningen och arbetsredskapen en representativ kollektion av Gallen-Kallelas målningar, grafiska arbeten, möbelkonst och konsthantverk. Museet bedriver en livlig utställningsverksamhet med temautställningar, som har anknytning till Gallen-Kallelas konst och den epok han tillhörde. (Bengt v.Bonsdorff /Patrick Eriksson)