guldsmedsbranschen och smyckekonst. Finländsk guldsmedskonst har sina rötter i medeltiden. Redan under korstågstiden hade guldsmeder uppenbarligen verkat i Karelen. Men först när den medeltida stadskulturen vunnit fotfäste kunde en verklig guldsmedskonst uppkomma. Slottsherrarna i Åbo och Viborg inkallade utländska guldsmeder, och även kyrkan, gillena och de förmögna bidrog till guldsmedskonstens utveckling genom att beställa guld- och silverarbeten, ofta dock utomlands. Den första guldsmeden i Åbo (Petrus Aurifaber) omtalas 1371, och från detta år till 1500 känner man 10 guldsmeder till namnet, av vilka de flesta troligen var inhemska. Guldsmederna stod högst på rangskalan bland hantverkarna; de var mestadels ansedda och rätt välbärgade. Flera av dem idkade även köpenskap utom sitt egentliga verksamhetsområde. 1485 utgick i riket en förordning, att mästarna skulle stämpla sina alster, men av detta finns inga spår i Finland. 1596 blev stadsvapnet obligatoriskt på guldsmedsarbeten, och från 1689 skulle årsstämpel användas. Praxis i Gamla Finland skilde sig något från det övriga riket, där man från 1752 började stämpla in riksvapnet Tre Kronor.
Efter skilsmässan från Sverige inrättades 1810 en kontrollmyndighet i Åbo och föreskrevs, att guldsmedsalstren skulle förses med storfurstens krona och en ny kontrollstämpelserie inledas. Enligt lagen om ädelmetallarbeten av 2000 får sådana inte släppas ut på marknaden eller säljas förrän de försätts med namn- och finhaltsstämpel. Kontrollstämpeln är dock inte längre obligatorisk. Tillsynsmyndighet är numera Säkerhetsteknikcentralen, som godkänt kontrollbyrån Inspecta att sköta hithörande uppgifter. Finlands guldsmeder var till en början anslutna till de svenska guldsmedskorporationerna.
Det naturliga för guldsmederna i Åbo var att ansluta sig till skrået i Stockholm, och detta skedde förmodligen i slutet av 1400-talet. Egna skrån fick Åbo och Viborg i början av 1600-talet, Torneå, Uleåborg och Vasa i mitten av 1700-talet, Helsingfors, Borgå, Tavastehus, Björneborg, Lovisa och Kuopio i början av 1800-talet. Då skråväsendet upphävdes 1868 hade sammanlagt ca 700 guld- och silversmeder varit verksamma i landet. Särskilt under hertig Johans tid på 1500-talet och under perioden 1750-1800 stod guldsmedskonsten högt i Finland. Från 1850 började industrin undantränga hantverket inom branschen, men vid sekelskiftet 1900 började en återgång till mera personlig formgivning ske. Bland moderna finländska guldsmeder, silversmeder och smyckedesigner märks Björn Weckström, Reino Saastamoinen, Bertel Gardberg, Börje Rajalin, Ensio Rislakki, Tapio Wirkkala, Eelis Kauppi, Pekka Piekäinen, Mirjam Salminen, Juhani Heikkilä, Janna Syvänoja, Harri Syrjänen och Matti Tainio. Vid millennieskiftet har det runtom i Finland uppstått studioaktiga verkstäder samt andra grupperingar, som grundats av yngre guldsmeder, silversmeder och smyckekonstnärer. De tillverkar unika smycken, smycken i korta serier och föremål som hantverk eller med hjälp av CAD/CAM-teknik. I sina arbeten använder de ofta ädelstenar och specialtekniker såsom emaljering, mokumegane och antiklastisk bearbetning. Speciellt kan nämnas Union design (gr. 1997) där det arbetar ett tiotal guldsmeder, gruppen Hibernate (gr. 1999) med smyckekonstnärer som mest riktar sig till en internationell publik och föreningen Finlands silversmeder (gr. 2000) som har ett 30-tal medlemmar och vars mål bl.a. är att förbättra silversmeders förutsättningar att utöva sitt yrke.
Guldsmedsindustrin sysselsatte i början av 2000-tal ca 3 000 personer. Den har under de senaste decennierna erövrat betydande exportmarknader främst för sina smycken. Finland är självförsörjande på råsilver, men beträffande det guld som används till smycketillverkning är självförsörjningsgraden ca 75 %. Bland mera kända företag i branschen märks Oy Tillander Ab, Kalevala Koru Oy och Lapponia Jewelry Oy (gr. 1963), alla i huvudstaden, samt Kultakeskus Oy (gr. 1918) i Tavastehus. Andra betydande centra för tillverkning av guldsmedsalster är Åbo och Kuopio. Till Finlands guldsmedsförbund (Suomen kultaseppien liitto, gr. 1905), service- och branschorganisation inom ädelmetallbranschen, hörde 2003 ca 210 företag. En guldsmedsskola grundades 1938 i Hfrs och flyttade 1971 till Lahtis, där den fyraåriga formgivarutbildningen inom guldsmedsbranschen finns. En fyraårig utbildning i smyckedesign ges vid yrkeshögskolan i Villmanstrand. Hantverksutbildning i guldsmide ges på treåriga utbildningar i Ekenäs, Lahtis och Träskända. Dessutom kan man studera guldsmide som lärling i ett företag. (T.Borg, Guld- och silversmeder i Finland: deras stämplar och arbeten 1373--1873, 1935, nytr. 1977; L. Bäcksbacka, Narvas och Nyens guldsmeder, 1946, S:t Petersburgs juvelerare, guld- och silversmeder, 1951; R. Pylkkänen, Gammalt silversmide i Finland, 1947; G. Mårtenson, Samla silver, 1965; K. Vainio-Korhonen, Kultaa ja hopeaa mestarien työkirjoissa, 1994) (Maria Wikström/Esko Timonen)