Kajana, fi. Kajaani, stad i Kajanaland vid Kajana älvs utlopp i Ule träsk, Norra Finlands region. Areal 2 264,11 km2, invånare 38 157 (2010).
Staden uppstod i och med grundandet av Kajaneborg i början av 1600-t. Stadsprivilegierna utfärdades 1651 av Per Brahe. 1659 fick staden egen borgmästare och rådstuvurätt men lydde administrativt under kommendanten på Kajaneborg fram till Karl XI:s reduktion, då den lades under den allmänna förvaltningen. Kajana omgavs på denna tid av en palissad.
De viktigaste näringarna var till en början svedjebruk, jakt och fiske. Vid sidan av jordbruket och boskapsskötseln vann småningom handel och hantverk insteg. Under det s.k. vadmalskriget (Kajana län) 1712 härjade och plundrade ryssarna staden och brände ner den. 1716 förstördes slottet. Kajana förblev en företrädesvis jordbruksidkande stad in på 1900-t. 1846 byggdes slussar vid de två forsarna i älven för att underlätta tjärtransporterna till Uleåborg. Sedan staden erhållit järnvägsförbindelse söderut 1904 grundades skogsindustriföretaget Kajaani Oy, vilket i hög grad stimulerade tillväxten. Kajana landskommun på drygt 1 000 km2 inkorporerades 1977. Kommunen Vuolijoki i v. införlivades med Kajana 2007.
Kajana anlades ursprungligen vid s. älvstranden mellan forsarna Koivukoski och Ämmäkoski, vid vilka kraftverk senare uppförts. Denna äldsta del av staden, numera dess centrum, som led svåra bombskador under vinterkriget, uppvisar i dag en modern stadsbild. Under 1900-t. har bebyggelsen främst i form av villaområden brett ut sig mot s.o. och v., men även på andra sidan älven på den f.d. landskommunens mark har förortsbebyggelse uppkommit. S. om stadsbebyggelsen utbreder sig vidsträckta skogs- och myrmarker. Bland byggnader märks rådhuset (C.L. Engel, 1831), träkyrkan i gotisk stil (J. Ahrenberg, 1896) och medborgarinstitutet Kainula (A. Aalto, 1957) samt ett monumentalt kulturcentrum (S. Kouvo/E. Partanen, 1988) i stramt rationell modernism inrymmande bl.a. folkhögskola och kongress- och konsertsal. Stadsbilden pryds bl.a. av Per Brahes staty (Y. Liipola, 1954) på en sluttning mot älven. I strandparken finns statyer över Elias Lönnrot (M. Oittinen, 1942) och Eino Leino (A. & N. Sailo, 1980), vilka båda hade anknytning till Kajana. Också president Urho Kekkonen bodde i staden och gick i skola där; ett monument över honom (P. Kauhanen) avtäcktes 1990. Utanför stadsbebyggelsen ligger Paltaniemi kyrka, uppförd 1726 (J. Knubb) och invändigt försedd med målningar i rokoko, utförda av kyrkomålaren Emanuel Granberg troligen omkring 1780. I Paltaniemi finns även flygfältet, invigt 1956.
Utöver skogsindustri finns bl.a. byggnads- och elektronikindustri samt grafisk industri. Till stadens tillväxt bidrog under tidigare år även folkskollärarseminariet, gr. 1900, vilket sedan 1975 är anslutet till Uleåborgs universitet som lärarutbildningsenhet. Också en yrkeshögskola arbetar i staden. I Kajana ligger Kajanalands brigad, förlagd till staden sedan 1966. Brigaden är Finlands största truppförband räknat i antalet värnpliktiga och också en av de största arbetsgivarna på orten. Vidare finns i staden Kajanalands gränsbevakningsavdelning. Av kulturinstitutioner kan nämnas landskapsmuseet (gr. 1930) och konstmuseet (gr. 1993). I staden utkommer sedan 1918 tidningen Kainuun Sanomat. (A. Vartiainen/M. Tyrkkö/F. Ahonen, Kajaanin kaupungin historia, 3 bd, 1931-61; R. Heikkinen, Kunta kaupungin ympärillä: Kajaanin maalaiskunnan vaiheita kunnan lakkauttamiseen asti, 1984; P. Pulma/O. Turpeinen, Pikkukaupungin unelmia: Kajaani 1906-1976, 1994)
Staden uppstod i och med grundandet av Kajaneborg i början av 1600-t. Stadsprivilegierna utfärdades 1651 av Per Brahe. 1659 fick staden egen borgmästare och rådstuvurätt men lydde administrativt under kommendanten på Kajaneborg fram till Karl XI:s reduktion, då den lades under den allmänna förvaltningen. Kajana omgavs på denna tid av en palissad.
De viktigaste näringarna var till en början svedjebruk, jakt och fiske. Vid sidan av jordbruket och boskapsskötseln vann småningom handel och hantverk insteg. Under det s.k. vadmalskriget (Kajana län) 1712 härjade och plundrade ryssarna staden och brände ner den. 1716 förstördes slottet. Kajana förblev en företrädesvis jordbruksidkande stad in på 1900-t. 1846 byggdes slussar vid de två forsarna i älven för att underlätta tjärtransporterna till Uleåborg. Sedan staden erhållit järnvägsförbindelse söderut 1904 grundades skogsindustriföretaget Kajaani Oy, vilket i hög grad stimulerade tillväxten. Kajana landskommun på drygt 1 000 km2 inkorporerades 1977. Kommunen Vuolijoki i v. införlivades med Kajana 2007.
Kajana anlades ursprungligen vid s. älvstranden mellan forsarna Koivukoski och Ämmäkoski, vid vilka kraftverk senare uppförts. Denna äldsta del av staden, numera dess centrum, som led svåra bombskador under vinterkriget, uppvisar i dag en modern stadsbild. Under 1900-t. har bebyggelsen främst i form av villaområden brett ut sig mot s.o. och v., men även på andra sidan älven på den f.d. landskommunens mark har förortsbebyggelse uppkommit. S. om stadsbebyggelsen utbreder sig vidsträckta skogs- och myrmarker. Bland byggnader märks rådhuset (C.L. Engel, 1831), träkyrkan i gotisk stil (J. Ahrenberg, 1896) och medborgarinstitutet Kainula (A. Aalto, 1957) samt ett monumentalt kulturcentrum (S. Kouvo/E. Partanen, 1988) i stramt rationell modernism inrymmande bl.a. folkhögskola och kongress- och konsertsal. Stadsbilden pryds bl.a. av Per Brahes staty (Y. Liipola, 1954) på en sluttning mot älven. I strandparken finns statyer över Elias Lönnrot (M. Oittinen, 1942) och Eino Leino (A. & N. Sailo, 1980), vilka båda hade anknytning till Kajana. Också president Urho Kekkonen bodde i staden och gick i skola där; ett monument över honom (P. Kauhanen) avtäcktes 1990. Utanför stadsbebyggelsen ligger Paltaniemi kyrka, uppförd 1726 (J. Knubb) och invändigt försedd med målningar i rokoko, utförda av kyrkomålaren Emanuel Granberg troligen omkring 1780. I Paltaniemi finns även flygfältet, invigt 1956.
Utöver skogsindustri finns bl.a. byggnads- och elektronikindustri samt grafisk industri. Till stadens tillväxt bidrog under tidigare år även folkskollärarseminariet, gr. 1900, vilket sedan 1975 är anslutet till Uleåborgs universitet som lärarutbildningsenhet. Också en yrkeshögskola arbetar i staden. I Kajana ligger Kajanalands brigad, förlagd till staden sedan 1966. Brigaden är Finlands största truppförband räknat i antalet värnpliktiga och också en av de största arbetsgivarna på orten. Vidare finns i staden Kajanalands gränsbevakningsavdelning. Av kulturinstitutioner kan nämnas landskapsmuseet (gr. 1930) och konstmuseet (gr. 1993). I staden utkommer sedan 1918 tidningen Kainuun Sanomat. (A. Vartiainen/M. Tyrkkö/F. Ahonen, Kajaanin kaupungin historia, 3 bd, 1931-61; R. Heikkinen, Kunta kaupungin ympärillä: Kajaanin maalaiskunnan vaiheita kunnan lakkauttamiseen asti, 1984; P. Pulma/O. Turpeinen, Pikkukaupungin unelmia: Kajaani 1906-1976, 1994)
Kajana. Karta: Arttu Paarlahti. Källa för areal- och befolkningsuppgifter: Statistikcentralen.
Kajana. Staden var förr belägen vid den viktiga transportleden för tjära mellan skogsbygderna i ö. och Uleåborg. Två kanaler för tjärbåtarna byggdes 1838-47; de gjorde tjänst fram till 1915. Den ena av dem iståndsattes på 1980-t. Foto: Lehtikuva Oy, H. Vallas.
Rådhuset i Kajana på 1970-talet. Foto: Schildts bildarkiv.
Bildkälla: Finl. kommunförund.