Kilpi, Volter Adalbert (f. 12/12 1874 Gustavs, d. 13/6 1939 Åbo), författare, fil.kand. 1900; härstammade från en välkänd sjöfarar- och bondesläkt. Kilpi tjänstgjorde 1900-18 vid Universitetsbiblioteket i Helsingfors och var från 1921 överbibliotekarie vid Turun yliopisto. Han väckte kring sekelskiftet uppmärksamhet med romantiskt skönhetsdyrkande noveller. Kilpi skrev även essäer (bl.a. samlingen Ihmisestä ja elämästä, 1902, en apologi för Nietzsche), gjorde inlägg i kulturpolitiska frågor och utgav efter en lång tystnad en svit folklivsskildringar från hemsocknen på en experimentell finsk prosa. Denna skärgårdssvit, som är en av den finska litteraturens märkligaste prestationer, omfattar den tvådelade romanen Alastalon salissa (1933) med den svenska översättningen I salen på Alastalo av Thomas Warburton, novellsamlingen Pitäjän pienempiä (1934), där berättelsen Ylistalon tuvassa (sv. övers. I stugan på Ylistalo, 1976) intar en framträdande plats, och romanen Kirkolle (1937). (V. Suomi, Nuori V.K., 1952)