Kimito

Kimito, fi. Kemiö, tidigare kommun i ö. Åboland ca 30 km s.v. om Salo. Då kommunen upphörde var dess areal 318 km2 och invånarantal 3 234 (2008).

Den forna kommunen omfattade n. delen av Kimitoön. Dominerande inslag i terrängen är de parallellt löpande, bördiga lerdalarna. Centralort, som består av tre sammanvuxna byar, Vreta, Engelsby och Kyrkoby, är belägen i en sådan dal. Inom bebyggelsen där märks den ståtliga gråstenskyrkan från 1460-talet och tingshuset, uppfört 1924 enligt ritningar av Erik Bryggman. Av sevärdheter kan nämnas friluftsmuseet Sagalund, det första i sitt slag på landsbygden i Finland.

Kimito var en av Egentliga Finlands gamla moderförsamlingar, nämnd 1325. Socknen hade under medeltiden livlig handel med rikshuvudstaden och Reval; på 1600-talet exporterades därifrån marmor till Stockholm och Uppsala; dessutom bröts järn i Vestlax 1558-1744. Den ingick 1614-80 i Kimito friherreskap, förlänat åt Axel Oxenstierna, som 1649 inrättade Tjuda pedagogi, landets andra landsbygdsskola. Sommaren 1808 förekom stridshandlingar på flera ställen på Kimitoön, bl.a. vid Sandö, som tidigare hörde till Sagu men 1970 anslöts till Kimito. Vid ingången av 2009 slogs Kimito samman med de två övriga kommunerna på Kimitoön till en enda kommun med detta namn. Samtidigt uppgick församlingen i den nybildade Kimitoöns församling. (G. Nikander m.fl., Kimitobygdens historia, 3 bd, 1942-87; J. Gardberg, Tjuda pedagogi, 1969; Fångster i tidens ström, 1983)