Kuusamo, stad i Norra Österbotten vid östgränsen, Norra Finlands region. Areal 4 978 km2, invånare 16 492 (2010).
Kuusamo är känt för sin storslagna natur med höga berg, kanjonlika och forsrika älvdalar och smala sjökedjor. Området är i sin helhet beläget 200 m ö.h.; de högsta topparna närmar sig 500 m (högst är Valtavaara, 492 m ö.h.). Vattnen i dess n. och mellersta delar rinner till Vita havet, medan kommunens s. partier avvattnas av Ijo älv, som utfaller i Bottenviken. Bland höjder på vattendelaren märks Iivaara (472 m ö.h.) i s.o. Vattenkraften är föga utnyttjad, och talrika forsar kan därför beskådas i fritt tillstånd, bl.a. i Oulankajoki, som flyter genom Oulanka nationalpark, och dess biälv Kitkanjoki. Bland övriga sevärdheter i naturen märks Julma Ölkky, en förkastningssjö i s. K. I floran märks representanter för ett östligt element som endast där når Finland.
Kuusamo kyrkby, som totalförstördes i fortsättningskrigets slutskede och därefter byggdes upp på nytt, är n. Finlands största med 9 250 inv. (2000). Den utbreder sig på slättlandet i stadens centrala delar vid ö. stranden av Kuusamojärvi. Inom bebyggelsen där märks kyrkan (B. Liljequist, 1951) och hotell Kuusamo (P. Lehtinen, 1973). Jordbruket i staden är främst inriktat på boskapsskötsel (inkl. renskötsel), vilket utgör grunden för en omfattande mejerihantering (där finns bl.a. ett av n. Finlands största mejerier). Inom industrin är den mekaniska träindustrin (sågverk, fabrikation av färdiga trähus m.m.) och IT-industrin de mest framträdande industrigrenarna. Av företag kan nämnas Pölkky Oy (gr. 1968, ca 165 anst. 2010), som tillverkar snickeriprodukter, och Kuusamon uistin Oy (gr. 1967, 30 anst. 2005), som är landets ledande tillverkare av metalldrag. Turismen intar en viktig plats i kommunens näringsliv; vid fjället Rukatunturi finns ett av landets högklassigaste vintersportcentra. Staden besöktes 2002 av omkring 1 milj. turister, som kunde utnyttja ca 36 000 bäddplatser. Ett flygfält anlades 1969 på privat initiativ; det trafikeras sedan 1972 regelbundet av plan på rutten Kuusamo-Hfrs. Bland inrättningar märks Oulanka biologiska station (inrättad 1966), som ägs av Uleåborgs universitet. I Kuusamo utkommer sedan 1950 en dagstidning, Koillissanomat.
Trakten beboddes av samer till ca 1740, men finnar hade börjat flytta in redan på 1600-t. K. ingick ursprungligen i Kemi lappmark, men 1675 uppstod K. församling, från vilken sedermera Sodankylä, Enare och Salla avskildes. De första nybyggarna livnärde sig av jakt och fiske; snart började dock även svedjebruk bedrivas. Redan på 1700-t. fanns ett par tusen renar i K., och deras antal steg vid sekelskiftet 1900 till ca 10 000 (i dag ca 17 000). Under fortsättningskriget gick en av de viktigaste uppmarschvägarna österut genom K., som hösten 1944 härjades av retirerande tyskar och därefter besattes av sovjetiska trupper. Dessa lämnade området 12/11. Genom freden i Moskva 1940 och vapenstilleståndet 1944 förlorade K. en areal på 1 592 km2. Kommunen blev stad vid ingången av 2000. (Kuusamon historia, 5 bd, 1964-93; S. Ervasti m.fl., Kuusamon seurakunnan historia, 1981; S. Ervasti, Johdatus Kuusamon historiaan, 1997)
Kuusamo är känt för sin storslagna natur med höga berg, kanjonlika och forsrika älvdalar och smala sjökedjor. Området är i sin helhet beläget 200 m ö.h.; de högsta topparna närmar sig 500 m (högst är Valtavaara, 492 m ö.h.). Vattnen i dess n. och mellersta delar rinner till Vita havet, medan kommunens s. partier avvattnas av Ijo älv, som utfaller i Bottenviken. Bland höjder på vattendelaren märks Iivaara (472 m ö.h.) i s.o. Vattenkraften är föga utnyttjad, och talrika forsar kan därför beskådas i fritt tillstånd, bl.a. i Oulankajoki, som flyter genom Oulanka nationalpark, och dess biälv Kitkanjoki. Bland övriga sevärdheter i naturen märks Julma Ölkky, en förkastningssjö i s. K. I floran märks representanter för ett östligt element som endast där når Finland.
Kuusamo kyrkby, som totalförstördes i fortsättningskrigets slutskede och därefter byggdes upp på nytt, är n. Finlands största med 9 250 inv. (2000). Den utbreder sig på slättlandet i stadens centrala delar vid ö. stranden av Kuusamojärvi. Inom bebyggelsen där märks kyrkan (B. Liljequist, 1951) och hotell Kuusamo (P. Lehtinen, 1973). Jordbruket i staden är främst inriktat på boskapsskötsel (inkl. renskötsel), vilket utgör grunden för en omfattande mejerihantering (där finns bl.a. ett av n. Finlands största mejerier). Inom industrin är den mekaniska träindustrin (sågverk, fabrikation av färdiga trähus m.m.) och IT-industrin de mest framträdande industrigrenarna. Av företag kan nämnas Pölkky Oy (gr. 1968, ca 165 anst. 2010), som tillverkar snickeriprodukter, och Kuusamon uistin Oy (gr. 1967, 30 anst. 2005), som är landets ledande tillverkare av metalldrag. Turismen intar en viktig plats i kommunens näringsliv; vid fjället Rukatunturi finns ett av landets högklassigaste vintersportcentra. Staden besöktes 2002 av omkring 1 milj. turister, som kunde utnyttja ca 36 000 bäddplatser. Ett flygfält anlades 1969 på privat initiativ; det trafikeras sedan 1972 regelbundet av plan på rutten Kuusamo-Hfrs. Bland inrättningar märks Oulanka biologiska station (inrättad 1966), som ägs av Uleåborgs universitet. I Kuusamo utkommer sedan 1950 en dagstidning, Koillissanomat.
Trakten beboddes av samer till ca 1740, men finnar hade börjat flytta in redan på 1600-t. K. ingick ursprungligen i Kemi lappmark, men 1675 uppstod K. församling, från vilken sedermera Sodankylä, Enare och Salla avskildes. De första nybyggarna livnärde sig av jakt och fiske; snart började dock även svedjebruk bedrivas. Redan på 1700-t. fanns ett par tusen renar i K., och deras antal steg vid sekelskiftet 1900 till ca 10 000 (i dag ca 17 000). Under fortsättningskriget gick en av de viktigaste uppmarschvägarna österut genom K., som hösten 1944 härjades av retirerande tyskar och därefter besattes av sovjetiska trupper. Dessa lämnade området 12/11. Genom freden i Moskva 1940 och vapenstilleståndet 1944 förlorade K. en areal på 1 592 km2. Kommunen blev stad vid ingången av 2000. (Kuusamon historia, 5 bd, 1964-93; S. Ervasti m.fl., Kuusamon seurakunnan historia, 1981; S. Ervasti, Johdatus Kuusamon historiaan, 1997)
Kuusamo. Karta: Arttu Paarlahti. Källa för areal- och befolkningsuppgifter: Statistikcentralen.
Kuusamo har satsat på turismen. Kuusamon Tropiikki är en tropisk oas mitt i ödemarksnaturen. Skidspåren från hotellet och badinrättningen leder bl.a. till skidcentret på fjället Ruka. Foto: Lehtikuva, M. Kainulainen.
Bildkälla: Finl. kommunförbund.