liberala partiet i det sena 1800-talets finländska inrikespolitik hade sina anhängare bland adeln och borgerskapet. Dess språkrör Helsingfors Dagblad var fr.o.m. 1870-talets början landets ledande tidning. På svenskt liberalt håll såg man sig dock inför den allt starkare fennomanin och den framväxande svekomanin tvungen att organisera sig som politiskt parti för att med större tyngd kunna uppträda som medlare.
På initiativ av Robert Castrén stiftades 1877 en liberal politisk diskussionsklubb G.V., eller "Grundlagens Vänner". Senare tillkom som en fortsättning en något större liberal klubb, LXI, eller "Sextioettan", som var verksam 1879-84. Den utgjorde en inre ring, till vilken hörde ca 60 medlemmar, bl.a. Leo Mechelin, Robert Castrén, August Schauman, Robert Lagerborg, Robert Montgomery och Th. Saelan, men även mera svensksinnade personer som J.A. Norrmén och R.A. Wrede. Som grund för sin verksamhet formulerade klubben sexton allmänna, närmast konstitutionella punkter, samt ytterligare fyra punkter rörande språkfrågan.
I december 1880 framlade gruppen i Helsingfors Dagblad sitt politiska program, författat av Leo Mechelin och granskat av Schauman, Lagerborg och Castrén. Programmet, som var undertecknat av 53 ledande liberaler, uppställde principen om språkens likställighet, varutöver man bl.a. krävde att lantdagen skulle sammankallas med kortare mellanrum. Liberalerna efterlyste vidare en närmare definition av Finlands ställning i förhållande till kejsardömet, tryckfrihet och religionsfrihet, motionsrätt för ständerna m.m.
Efter 1882 års lantdag gick liberalerna snabbt tillbaka, och splittrades definitivt under följande ständermöte 1885. Största delen av dess anhängare anslöt sig mot slutet av 1880-talet till svenska partiet. "Sextioettans" efterträdare "Klubben" upphörde 1912. (S. Nordenstreng, Leo Mechelin, 1933; L. Krusius-Ahrenberg, Der Durchbruch des Nationalismus und Liberalismus im politischen Leben Finnlands 1856-64, 1934; J. Numminen, G.V. LXI - K. Pieniä palasia liberaalisen liikkeen historiasta. Historiallinen Aikakauskirja 1951) (Lars-Folke Landgrén)
På initiativ av Robert Castrén stiftades 1877 en liberal politisk diskussionsklubb G.V., eller "Grundlagens Vänner". Senare tillkom som en fortsättning en något större liberal klubb, LXI, eller "Sextioettan", som var verksam 1879-84. Den utgjorde en inre ring, till vilken hörde ca 60 medlemmar, bl.a. Leo Mechelin, Robert Castrén, August Schauman, Robert Lagerborg, Robert Montgomery och Th. Saelan, men även mera svensksinnade personer som J.A. Norrmén och R.A. Wrede. Som grund för sin verksamhet formulerade klubben sexton allmänna, närmast konstitutionella punkter, samt ytterligare fyra punkter rörande språkfrågan.
I december 1880 framlade gruppen i Helsingfors Dagblad sitt politiska program, författat av Leo Mechelin och granskat av Schauman, Lagerborg och Castrén. Programmet, som var undertecknat av 53 ledande liberaler, uppställde principen om språkens likställighet, varutöver man bl.a. krävde att lantdagen skulle sammankallas med kortare mellanrum. Liberalerna efterlyste vidare en närmare definition av Finlands ställning i förhållande till kejsardömet, tryckfrihet och religionsfrihet, motionsrätt för ständerna m.m.
Efter 1882 års lantdag gick liberalerna snabbt tillbaka, och splittrades definitivt under följande ständermöte 1885. Största delen av dess anhängare anslöt sig mot slutet av 1880-talet till svenska partiet. "Sextioettans" efterträdare "Klubben" upphörde 1912. (S. Nordenstreng, Leo Mechelin, 1933; L. Krusius-Ahrenberg, Der Durchbruch des Nationalismus und Liberalismus im politischen Leben Finnlands 1856-64, 1934; J. Numminen, G.V. LXI - K. Pieniä palasia liberaalisen liikkeen historiasta. Historiallinen Aikakauskirja 1951) (Lars-Folke Landgrén)