militärmusik. Den äldsta m. hade formen av ordergivning med ljudsignaler till militära förband. Marschmusik förekom tidigt, ofta på flöjt och trumma. I hov- och adelskretsar (kavalleriet) hade trumpetarkårer även en ceremoniell funktion. I slutet av 1600-t. upprättades vid svenska (även finländska) regementen skalmejgrupper, som efterhand ersattes av oboer och fagotter. Efter stora nordiska kriget bestod militärmusikkårerna i Finland av oboer (i slutet av 1700-t. och/eller klarinetter), fagotter, horn, trumpeter och slaginstrument; ofta kom musikerna från Tyskland. Yrkesbeteckningen "hautboist" (oboist) gällde alla militärmusiker, oavsett vilket instrument de trakterade.
Efterhand utsträcktes m:s funktioner också till dans- och konsertmusik. Musikanterna, som ofta var multiinstrumentalister, biträdde även vid borgerliga musiksällskaps konserter. Från 1700-t. antogs volontärer vid musikkårerna i Finland, ett exempel är den sedermera välkända klarinettisten Bernhard Crusell, som antogs som 12-åring till regementsmusiken på Sveaborg.
M. vid autonoma tidens början utmärks av att bleckblåsinstrumenten, efter införandet av ventiler, fick ökad betydelse. Kårernas numerär kunde ca 1850 överstiga 30 man. Dirigenterna var i regel högt skolade musiker, såsom Conrad Greve, framstående violinist och komponist, dirigent för Åbo skarpskyttebataljons musikkår. Adolf Leander, som i spetsen för Finska gardets 67- manna musikkår deltog i Turkiska kriget 1877-78, inledde en utveckling mot musikkårer med endast bleckinstrument, i princip hornseptetten, stundom med dubblerade stämmor, men även valthorn och trumpeter. Reformen var genomförd då finska militären, även dess musikkårer, indrogs fr.o.m. 1901. Arbetslösa musiker bildade då egna orkestrar, såsom Helsingfors hornorkester under A. Apostol.
En inhemsk m. återinfördes 1918 genom militärmusikskolan i Korsholm, endast kortvarigt verksam. Skolan leddes av A.A. Liljeström (Lumme). Regementena fick snart musikkårer som antog egna elever. Fr.o.m. 1922 genomfördes en reform så att trumpeter, valthorn och basuner gradvis ersatte vissa av hornseptettens instrument varjämte även träblåsinstrument infördes; sålunda skapades en blåsarreserv för landets symfoniorkestrar. En särskild militärmusikavdelning upprättades 1926 vid Helsingfors konservatorium (1939: Sibelius-Akademin). Många av Finlands namnkunnigaste blåsare i mitten av 1900-t. hade militär bakgrund, såsom H. Fransman.
En omgruppering av militärmusiken skedde under vinter- och fortsättningskriget. Musikkårer fanns både nära frontlinjen och, för olika ceremoniella uppdrag, på "hemmafronten". Dessutom samlades i militärtjänst inkallade musiker till orkestrar av varierade slag för underhållningsturnéer m.m. Efter kriget hade musikkårerna följande storlek: 34 musiker + 12 elever vid Hfrs garnison, 14 musiker + 12 elever vid elva regementen och 7 musiker + 10 elever vid tre andra förband. De flesta av dessa musikanter förenades 1952 till en tillfällig musikkår om ca 250 man, den största någonsin i Finland, för musik på Stadion vid Helsingforsolympiaden.
Utbildningen av militärmusiker ordnas från 1987 endast vid Militärmusikskolan i Lahtis, där även kvinnliga elever antas. En musikkår bestående av enbart värnpliktiga uppställdes 1990 i Fredrikshamn, senare överflyttad till Lahtis. Därefter har tillfälliga kårer utan specialutbildade militärmusiker funnits även vid andra garnisoner. Sedan 1990 samlas musikkårerna årligen till evenemanget Tattoo, som förläggs till olika orter (bl.a. Fredrikshamn) där kårerna, i enlighet med en internationell trend, framträder även med showbetonade nummer. Ofta gästas Tattoo av utländska musikkårer. I Finland upprätthålls 2004 12 militära musikkårer bestående av yrkesmusiker, även kvinnliga. (Fabian Dahlström)
Efterhand utsträcktes m:s funktioner också till dans- och konsertmusik. Musikanterna, som ofta var multiinstrumentalister, biträdde även vid borgerliga musiksällskaps konserter. Från 1700-t. antogs volontärer vid musikkårerna i Finland, ett exempel är den sedermera välkända klarinettisten Bernhard Crusell, som antogs som 12-åring till regementsmusiken på Sveaborg.
M. vid autonoma tidens början utmärks av att bleckblåsinstrumenten, efter införandet av ventiler, fick ökad betydelse. Kårernas numerär kunde ca 1850 överstiga 30 man. Dirigenterna var i regel högt skolade musiker, såsom Conrad Greve, framstående violinist och komponist, dirigent för Åbo skarpskyttebataljons musikkår. Adolf Leander, som i spetsen för Finska gardets 67- manna musikkår deltog i Turkiska kriget 1877-78, inledde en utveckling mot musikkårer med endast bleckinstrument, i princip hornseptetten, stundom med dubblerade stämmor, men även valthorn och trumpeter. Reformen var genomförd då finska militären, även dess musikkårer, indrogs fr.o.m. 1901. Arbetslösa musiker bildade då egna orkestrar, såsom Helsingfors hornorkester under A. Apostol.
En inhemsk m. återinfördes 1918 genom militärmusikskolan i Korsholm, endast kortvarigt verksam. Skolan leddes av A.A. Liljeström (Lumme). Regementena fick snart musikkårer som antog egna elever. Fr.o.m. 1922 genomfördes en reform så att trumpeter, valthorn och basuner gradvis ersatte vissa av hornseptettens instrument varjämte även träblåsinstrument infördes; sålunda skapades en blåsarreserv för landets symfoniorkestrar. En särskild militärmusikavdelning upprättades 1926 vid Helsingfors konservatorium (1939: Sibelius-Akademin). Många av Finlands namnkunnigaste blåsare i mitten av 1900-t. hade militär bakgrund, såsom H. Fransman.
En omgruppering av militärmusiken skedde under vinter- och fortsättningskriget. Musikkårer fanns både nära frontlinjen och, för olika ceremoniella uppdrag, på "hemmafronten". Dessutom samlades i militärtjänst inkallade musiker till orkestrar av varierade slag för underhållningsturnéer m.m. Efter kriget hade musikkårerna följande storlek: 34 musiker + 12 elever vid Hfrs garnison, 14 musiker + 12 elever vid elva regementen och 7 musiker + 10 elever vid tre andra förband. De flesta av dessa musikanter förenades 1952 till en tillfällig musikkår om ca 250 man, den största någonsin i Finland, för musik på Stadion vid Helsingforsolympiaden.
Utbildningen av militärmusiker ordnas från 1987 endast vid Militärmusikskolan i Lahtis, där även kvinnliga elever antas. En musikkår bestående av enbart värnpliktiga uppställdes 1990 i Fredrikshamn, senare överflyttad till Lahtis. Därefter har tillfälliga kårer utan specialutbildade militärmusiker funnits även vid andra garnisoner. Sedan 1990 samlas musikkårerna årligen till evenemanget Tattoo, som förläggs till olika orter (bl.a. Fredrikshamn) där kårerna, i enlighet med en internationell trend, framträder även med showbetonade nummer. Ofta gästas Tattoo av utländska musikkårer. I Finland upprätthålls 2004 12 militära musikkårer bestående av yrkesmusiker, även kvinnliga. (Fabian Dahlström)