Nakkila, kommun i Satakunta 20 km s.o. om Björneborg, Sydvästra Finland. Areal 183 km2, invånare 5 780 (2011).
Nakkila är en välodlad slättbygd, genomdragen av Kumo älv. Mark för odling har även erhållits genom torrläggning av flera sjöar (bl.a. Listilänjärvi, 1 500 ha). Såväl riksväg 2 som järnvägen Kumo-Björneborg löper utmed v. stranden av älven; denna har här särskilt förr gett betydande fångster av nejonögon. Inom bebyggelsen märks Koskilinna, industrimannen J.W. Suominens privathem, uppfört 1928 i klassicistisk stil ( V. Vähäkallio). Det största industriföretaget i kommunen är Suominen Yhtymä Oyj (gr. 1898), som tillverkar bl.a. fibertyg. Nakkila är även känt för sin tillverkning av gungstolar, en hantering som har fortsatt till våra dagar. Bland egendomar märks Anola, som är nämnt 1412 och har gått i arv bl.a. inom ätterna Horn och Kurck; sedan 1871 innehas den av släkten von Frenckell. Den nuv. huvudbyggnaden härstammar från 1938 (J. Eklund). Ett annat gods är Villilä, vars anor går tillbaka till 1450-talet och som idag ägs av kommunen; huvudbyggnaden i empirestil färdigställdes 1852 enligt ritningar av A.F. Granstedt.
Bosättningen i trakten är uråldrig. Ett stort fornlämningskomplex på Rieskaronmäki undersöktes på 1960-talet, varvid man påträffade lämningar av en hydda och ett långhus från bronsåldern. Från bronsåldern härstammar även ett monumentalt långröse på Selänkangas. Nakkila blev kapell under Ulvsby 1764 och bildade egen församling 1861. Kyrkan, uppförd 1937 enligt ritningar av E. Huttunen, är en av de första funktionalistiskt utformade kyrkobyggnaderna i landet. Bygden är ett kärnområde för den renqvistianska väckelsen. (J. Kortelainen, J.W. Suominen Oy 1898-1982, 1983; R. Känsälä, Nakkilan rakennuskulttuuria, 1995)
Nakkila är en välodlad slättbygd, genomdragen av Kumo älv. Mark för odling har även erhållits genom torrläggning av flera sjöar (bl.a. Listilänjärvi, 1 500 ha). Såväl riksväg 2 som järnvägen Kumo-Björneborg löper utmed v. stranden av älven; denna har här särskilt förr gett betydande fångster av nejonögon. Inom bebyggelsen märks Koskilinna, industrimannen J.W. Suominens privathem, uppfört 1928 i klassicistisk stil ( V. Vähäkallio). Det största industriföretaget i kommunen är Suominen Yhtymä Oyj (gr. 1898), som tillverkar bl.a. fibertyg. Nakkila är även känt för sin tillverkning av gungstolar, en hantering som har fortsatt till våra dagar. Bland egendomar märks Anola, som är nämnt 1412 och har gått i arv bl.a. inom ätterna Horn och Kurck; sedan 1871 innehas den av släkten von Frenckell. Den nuv. huvudbyggnaden härstammar från 1938 (J. Eklund). Ett annat gods är Villilä, vars anor går tillbaka till 1450-talet och som idag ägs av kommunen; huvudbyggnaden i empirestil färdigställdes 1852 enligt ritningar av A.F. Granstedt.
Bosättningen i trakten är uråldrig. Ett stort fornlämningskomplex på Rieskaronmäki undersöktes på 1960-talet, varvid man påträffade lämningar av en hydda och ett långhus från bronsåldern. Från bronsåldern härstammar även ett monumentalt långröse på Selänkangas. Nakkila blev kapell under Ulvsby 1764 och bildade egen församling 1861. Kyrkan, uppförd 1937 enligt ritningar av E. Huttunen, är en av de första funktionalistiskt utformade kyrkobyggnaderna i landet. Bygden är ett kärnområde för den renqvistianska väckelsen. (J. Kortelainen, J.W. Suominen Oy 1898-1982, 1983; R. Känsälä, Nakkilan rakennuskulttuuria, 1995)
Nakkila. Karta: Arttu Paarlahti. Källa för areal- och befolkningsuppgifter: Statistikcentralen.
Nakkila. Koskilinna, ursprungligen skinnfabrikören J. W. Suominens privatbostad, är med sina monumentala rödtegelfasader ett centralt inslag i fabriksparken. Byggnaden ritades 1928 av Väinö Vähäkallio, en av landets främsta funktionalister. Foto: Nakkila kommun.
Bildkälla: Finl. kommunförbund.