Nikolaj II

Nikolaj II, (1868-1918), kejsare av Ryssland och storfurste av Finland 1894-1917, son till Alexander III. Under Nikolajs regeringstid genomgick Ryssland en snabb ekonomisk utveckling med skärpta sociala motsättningar som följd. Kejsarens och de ledande skiktens ställning ställdes på spel under de revolutionära oroligheterna 1905-07. Detta var delvis en följd av nederlaget i kriget mot Japan, som hade utlösts av Rysslands expansionssträvanden mot Kina och Korea. Nikolaj försökte bemöta förändringskraven genom att inrätta den första folkrepresentationen, duman, i Ryssland 1905 och samtidigt inleddes en period av agrara reformer. Utrikespolitiskt var Ryssland genom en allians knutet till Frankrike, efter 1907 och under första världskriget till ententen. N. övertog själv överbefälet över de ryska trupperna i världskriget 1915 och abdikerade 15/3 1917.

Nikolaj var en svag härskare, som blev beroende av sina rådgivare, bl.a. inflytandet från "gudsmannen" Grigorij Rasputin undergrävde tillsammans med Rysslands motgångar i världskriget starkt kejsarfamiljens prestige. I Finland präglades Nikolajs regeringstid av förryskningsperioden under generalguvernör Nikolaj Bobrikov 1899-1905. Under åren därefter accepterade kejsaren en återgång till tidigare förhållanden mellan Ryssland och Finland, en politik som igen skärptes enligt kejsardömets intressen kring år 1910 (se bl.a. likställighetslagen). Den kejserliga familjen kryssade sommartid ofta i de finländska farvattnen, och i mars 1915 gjorde Nikolaj ett kort besök i Finland. Se även Björkötraktaten.

Nikolaj var från 1894 gift med prinsessan Alix av Hessen, kejsarinnan Alexandra Fjodorovna, som tillsammans med sin gemål och barnen Olga, Tatjana, Maria, Anastasia och tronföljaren Alexej arkebuserades 17/7 1918 i Jekaterinburg. (K.R. Massie, N. ja Aleksandra, 1968; M. Lyons, N.: The last tsar, 1974; J. & P. Tuomi-Nikula, Kejsaren i skärgården, 2002) (Rainer Knapas)