pärlfiske. P. har bedrivits i Finland sedan medeltiden, i Karelen förmodligen redan under förhistorisk tid. Sötvattenspärlor i Finland avbildas första gången på Olaus Magnus Carta Marina av 1539. Erik XIV förbjöd 1561 ryska fiskares och handelsmäns rovfiske i finska vatten. Rovfisket fortsatte som förut även sedan p. ställts under kronans kontroll som kungligt privilegium. I landets ö. delar uppköptes pärlor sedan tidig medeltid av den ortodoxa kyrkan och senare av köpmän i Petersburg. Efter stora ofreden tillsattes en pärlfiskeinspektör för hela Finland.
P. upphörde i de flesta sydliga vattendrag redan under 1800-t., men bedrevs i Lappland och Kajanaland också under förra hälften av 1900-t. Efter andra världskriget var dock utbudet av inhemska pärlor ytterst ringa. Då p. förbjöds i hela landet 1955, hotade total utrotning av beståndet av flodpärlmusslan Margaritifera margaritifera, som därtill minskat genom dammbyggnader och vattenföroreningar. (K. Vilkuna, Helmi ja simpukka, Kalevalaseuran vuosikirja 56, 1976; P., Kulturhist. lexikon för nordisk medeltid XIII)
P. upphörde i de flesta sydliga vattendrag redan under 1800-t., men bedrevs i Lappland och Kajanaland också under förra hälften av 1900-t. Efter andra världskriget var dock utbudet av inhemska pärlor ytterst ringa. Då p. förbjöds i hela landet 1955, hotade total utrotning av beståndet av flodpärlmusslan Margaritifera margaritifera, som därtill minskat genom dammbyggnader och vattenföroreningar. (K. Vilkuna, Helmi ja simpukka, Kalevalaseuran vuosikirja 56, 1976; P., Kulturhist. lexikon för nordisk medeltid XIII)