polisinrättning, allmän lokal polismyndighet inom polisdistrikt. De första p. grundades i Åbo (1816), Hfrs (1826) och Viborg (1836). På dem överfördes det ansvar för tryggandet av säkerheten i samhället som ursprungligen ankom på magistraten. De innehade till 1897 en viss, från 1869 betydligt inskränkt domsrätt i mindre brottmål. Den utövades av den kollegialt sammansatta poliskammaren under polismästarens ordförandeskap. P. blev obligatoriska 1917.
Antalet p. är idag (2005) 90. P. i Hfrs, som har anor från 1700-t., då staden fick en permanent "brandvakt" med uppgift att upprätthålla allmän ordning och säkerhet, är landets största. P. förestås av en polischef som i Hfrs (sedan 1934) bär titeln poliskommendör. P. i huvudstaden är direkt underställd inrikesministeriet. Se även polisväsen.
P. är uppdelade i olika avdelningar och byråer, t.ex. kriminal-, vård-, register- och bilavdelningar samt trafik-, pass-, adress-, hittegods- och undersökningsbyråer. I de större p. finns biträdande polismästare, som ofta har att fungera som chefer för ordningspolisen, och särskilda chefer för kriminalpolisen. Statsmakten övertog 1978 helt det ekonomiska ansvaret för p.; tidigare deltog städerna i kostnaderna.
Antalet p. är idag (2005) 90. P. i Hfrs, som har anor från 1700-t., då staden fick en permanent "brandvakt" med uppgift att upprätthålla allmän ordning och säkerhet, är landets största. P. förestås av en polischef som i Hfrs (sedan 1934) bär titeln poliskommendör. P. i huvudstaden är direkt underställd inrikesministeriet. Se även polisväsen.
P. är uppdelade i olika avdelningar och byråer, t.ex. kriminal-, vård-, register- och bilavdelningar samt trafik-, pass-, adress-, hittegods- och undersökningsbyråer. I de större p. finns biträdande polismästare, som ofta har att fungera som chefer för ordningspolisen, och särskilda chefer för kriminalpolisen. Statsmakten övertog 1978 helt det ekonomiska ansvaret för p.; tidigare deltog städerna i kostnaderna.