Sampo, i finsk folkdiktning namn på ett lyckobringande underting. Avsnittet om smidandet av S. (
Ilmarinen) är centralt i Kalevala. S:s beskaffenhet är ytterst omtvistad; sammanlagt har ordet getts inemot hundra tolkningar, bl.a. båt, havets rikedomar, kantele, jungfru, ek, stör eller gädda, groda, örn, en bringare av gröda, skörd och spannmål, Pandoras ask, gudabild (E. Lönnrot), tempel, trolltrumma, solen, ljuset och himlakropparna, sköld, Polstjärnan (E.N. Setälä), helgonbild (K. Krohn, 4:e bandet av Kalevalastudien) och "världspelaren", som bär upp himlavalvet (U. Harva). Den mest kända betydelsen är dock den S. har i Kalevala: en kvarn, som malde mjöl, salt och penningar; den var orsaken till konflikten mellan länderna Kalevala och Pohjola. (M. Haavio, art. i Kalevalaseuran vuosikirja 8, 1928, Väinämöinen, 1950; E.N. Setälä, Sammon arvoitus, 1932; U. Harva, Sammon ryöstö, 1943; M. Kuusi, Sampo-eepos, 1949; B. Nyberg, S. und Kirjokansi in der finnischen Volksdichtung, 1972; M. Klinge, Östersjövälden, 1984; L. Meri, Hopeanvalkea, på estniska 1976, på finska 1983)