Sandelin, Peter Johan (f. 30/5 1930 Jakobstad, d. 16/2 2019 Helsingfors), författare och konstnär, bror till Carl Fredrik Sandelin. Han var en av det sena 1900-talets främsta finlandssvenska poeter, som på ett ytterst personligt sätt förvaltade arvet efter de modernistiska pionjärerna. Redan debuten Ur svalans loggbok (1951) gav prov på den impressionistiska teknik i Björlings anda som blev Sandelins särmärke. Naturupplevelsen görs till utgångspunkt för koncentrerade betraktelser, där orden försöker fånga själsliga rörelser. Bland de tidiga samlingarna märks även Etyder (1957), Stunder av ljus (1960) och Hemma i universum (1961). Ett stilla snöfall ger dikterna dess ljusfyllt harmoniska prägel. Från slutet av 1960-talet gör ett allt starkare samhällsengagemang avtryck i hans diktning, som bryter upp från det konventionellt centrallyriska. De böljande musikaliska linjerna efterträds av stackatoaktiga ackord. Framför allt miljöproblematiken lyfts fram i samlingar som Den undermedvetna staden (1984) och Existens (1989). Ett allt mera avskalat uttryckssätt präglade Sandelins sena lyrik.
Språket bryts stundtals upp för att följa en inre rytm, där ord och andning blir ett. Regnets uråldriga sätt att regna (1993), Tystnader, ljud (1998) och Cyklar utan att hålla i (2003) gestaltar en tillvaro som är hotad på många plan. Också i sin prosa är Sandelin den borne lyrikern. Barnen på rymdens strand (1975) är en poetiskt klingande miljöpredikan. Vägen upphör men jag fortsätter (1982) innehåller förtätad prosalyrik. Romanen Vedhuggaren i natten (1995) formas till en suggestiv berättelse i gränslandet mellan thriller och betraktelse kring eviga livsfrågor. Även om människosynen i hans verk ofta är mörk mildras pessimismen av en surrealistisk humor.
Sandelin var även en framstående bildkonstnär som efter studier vid Fria konstskolan 1953 och Helsingfors universitet 1954-55 framträtt vid en rad separatutställningar, kulminerande i den stora retrospektiva visningen i Amos Andersons konstmuseum i Helsingfors 2000. Hans abstrakta måleri, oftast i litet format, var intimt och behärskat, i samklang med bildspråket i lyriken. Sandelin belönades med en rad priser för sitt mångsidiga konstnärskap, bl.a. Tollanderska priset 1990 och Svenska Akademiens Finlandspris 2005. (M. Ekman, Att glödga orden med tystnad. En essä om Peter Sandelins diktning, 2005) (Gustaf Widén)
Språket bryts stundtals upp för att följa en inre rytm, där ord och andning blir ett. Regnets uråldriga sätt att regna (1993), Tystnader, ljud (1998) och Cyklar utan att hålla i (2003) gestaltar en tillvaro som är hotad på många plan. Också i sin prosa är Sandelin den borne lyrikern. Barnen på rymdens strand (1975) är en poetiskt klingande miljöpredikan. Vägen upphör men jag fortsätter (1982) innehåller förtätad prosalyrik. Romanen Vedhuggaren i natten (1995) formas till en suggestiv berättelse i gränslandet mellan thriller och betraktelse kring eviga livsfrågor. Även om människosynen i hans verk ofta är mörk mildras pessimismen av en surrealistisk humor.
Sandelin var även en framstående bildkonstnär som efter studier vid Fria konstskolan 1953 och Helsingfors universitet 1954-55 framträtt vid en rad separatutställningar, kulminerande i den stora retrospektiva visningen i Amos Andersons konstmuseum i Helsingfors 2000. Hans abstrakta måleri, oftast i litet format, var intimt och behärskat, i samklang med bildspråket i lyriken. Sandelin belönades med en rad priser för sitt mångsidiga konstnärskap, bl.a. Tollanderska priset 1990 och Svenska Akademiens Finlandspris 2005. (M. Ekman, Att glödga orden med tystnad. En essä om Peter Sandelins diktning, 2005) (Gustaf Widén)