sexa, 6mR, segelbåt konstruerad till den internationella mätregeln av 1906 och 1920. Konstruktören bör välja båtens mått så att dess mätetal enligt regelns formel ej överstiger 6,00 m. I praktiken uppvisar sexorna följande dimensioner: största längd 10,0-12,0 m, längd i vattenlinjen 6,3-7,3 m, största bredd 1,7-2,1 m, djupgång 1,5-1,7 m. Segelarean är 38-48 m2 och deplacementet 3,3 -4,5 ton. En s. är en kraftfull, tung och våt kappseglingsmaskin för en vältrimmad besättning på fem personer. Den gjorde sin olympiska debut 1908 och upplevde sin glansperiod på 1930-t. samt tog olympiskt farväl i Hfrs 1952 med en bronsmedalj för finländska "Ralia".
Klassens dominerande konstruktörer var i början norrmännen Johan Anker och Bjarne Aas, följda av finländaren Gustaf Estlander och svensken Tore Holm. I Finland inkluderar sexmeterskonstruktörernas mytomspunna skara Gösta Kyntzell, Einar Olofsson, Gunnar L. Stenbäck och Zake Westin. Landets främsta tillverkare av sexmetersyachter var tveklöst Åbo båtvarf, men goda exemplar byggdes även på Wilenius varv i Åbo, på Blekholmen och Örnholmen i Hfrs, och t.o.m. på Hangö kexfabrik, där "Merenneito" föddes.
Sexornas historia är starkt knuten till kampen om Guldpokalen. Den första verkligt lyckade attacken gjordes av Hemming Elfving från Hangö segelförening med den Zake Westin-ritade "Merenneito", som vann två delsegrar och knappt förlorade i finalen på Oyster Bay i USA 1929. Nära seger var också Henrik Ramsay, NJK, med Kyntzell-skapelsen "Inga-Lill XXVI" på Long Island Sound 1937. Till elitskiktet av rorsmän räknades även Aulis "Pinna" Cannelin, Yngve Pacius, Ernst Mollan Westerlund och Eric Tallberg.
S. har varit föremål för flera innovationer. Genuafocken introducerades av Sven Salén i Genua 1927. Den moderna "parachute"- spinnakern dök först upp på en s. Klassiska s. får numera använda syntetisk segelduk och lättmetallmaster. Vingkölar och fristående roder är tillåtna på de s.k. moderna s., som dock inte har slagit igenom i Finland. Tack vare en nostalgisk rörelse för träbåtskulturens bevarande har Finlands sydkust vid millennieskiftet kunnat uppvisa en flottilj på närmare trettio välskötta och aktivt kappseglande s. Klassiker som Ingmar Nylunds "Toy" samt de ursprungligen svenskbyggda "Alibaba II" och "May-Be IV" har med framgång deltagit i klassens världsmästerskap såväl på hemmaplan, i Hangö 1999, som på bortaplan, förda av en yngre generation skickliga rorsmän såsom Eero och Tapio Lehtinen, Henrik Tenström och John Winqvist. (Henry Ericsson)
Klassens dominerande konstruktörer var i början norrmännen Johan Anker och Bjarne Aas, följda av finländaren Gustaf Estlander och svensken Tore Holm. I Finland inkluderar sexmeterskonstruktörernas mytomspunna skara Gösta Kyntzell, Einar Olofsson, Gunnar L. Stenbäck och Zake Westin. Landets främsta tillverkare av sexmetersyachter var tveklöst Åbo båtvarf, men goda exemplar byggdes även på Wilenius varv i Åbo, på Blekholmen och Örnholmen i Hfrs, och t.o.m. på Hangö kexfabrik, där "Merenneito" föddes.
Sexornas historia är starkt knuten till kampen om Guldpokalen. Den första verkligt lyckade attacken gjordes av Hemming Elfving från Hangö segelförening med den Zake Westin-ritade "Merenneito", som vann två delsegrar och knappt förlorade i finalen på Oyster Bay i USA 1929. Nära seger var också Henrik Ramsay, NJK, med Kyntzell-skapelsen "Inga-Lill XXVI" på Long Island Sound 1937. Till elitskiktet av rorsmän räknades även Aulis "Pinna" Cannelin, Yngve Pacius, Ernst Mollan Westerlund och Eric Tallberg.
S. har varit föremål för flera innovationer. Genuafocken introducerades av Sven Salén i Genua 1927. Den moderna "parachute"- spinnakern dök först upp på en s. Klassiska s. får numera använda syntetisk segelduk och lättmetallmaster. Vingkölar och fristående roder är tillåtna på de s.k. moderna s., som dock inte har slagit igenom i Finland. Tack vare en nostalgisk rörelse för träbåtskulturens bevarande har Finlands sydkust vid millennieskiftet kunnat uppvisa en flottilj på närmare trettio välskötta och aktivt kappseglande s. Klassiker som Ingmar Nylunds "Toy" samt de ursprungligen svenskbyggda "Alibaba II" och "May-Be IV" har med framgång deltagit i klassens världsmästerskap såväl på hemmaplan, i Hangö 1999, som på bortaplan, förda av en yngre generation skickliga rorsmän såsom Eero och Tapio Lehtinen, Henrik Tenström och John Winqvist. (Henry Ericsson)
Sexa. Sexorna FIN-44 "Toy", ritad av Gösta Kyntzell och byggd i Borgå 1938 för Ingmar Nylund, och FIN-52 "Marianne", ritad av Tore Holm, byggd i Sverige 1934 och förvärvad till Finland 1982, kappseglar i Hangöregattan 2004. Foto: Henry Ericsson.