snipe, entyps segeljolle, vars ritningar publicerades redan 1931 av William F. Crosby i den amerikanska båttidningen Rudder. S. (fi. vikla) är 4,72 m lång och 1,52 m bred. Med sina skarpa slag, stabila konstruktion och höga minimivikt på 172 kg är båten lätt att amatörbygga i trä eller plywood. S:s måttliga segelarea på 10,8 m2 samt avsaknaden av spinnaker och trapets gör båten lämplig även för nybörjare.
S. växte på 1940-t. till världens största klass. Till Finland kom båten tack vare juniorpappan R.W. Lindeman i Wasa segelförening, som skaffade ritningar och 1947 drev igenom byggandet av sju s. i Vasa. S. spred sig raskt till ett tjugotal orter, inte bara längs kusten, utan även till bruksorter som Mänttä och Varkaus. Jämfört med andra dåtida juniorbåtar var s. lätt och livlig, och steg på frisk undanvind lätt upp i planing, en sensation på den tiden. Populärast var s. på 1960- o. 70-t. med 15 aktiva flottiljer i Finland. Av klassförbundets förgrundsfigurer genom åren kan nämnas Aarno Walli, Bengt Rosenqvist, Henry Ericsson och Claus Carpelan.
Den främsta byggaren av snipebåtar i förstklassig mahogny var tveklöst Yrjö Halén i Åbo. De första glasfibersniparna i Finland byggdes på 1960-t. av Oy Marino Ab. Svante Lindholm i Hangö byggde närmare 200 glasfibersnipar, även för export. Dagens viktigaste snipeorter är Björneborg, Hfrs och Tfrs.
De finländska snipeseglarna har genom åren hävdat sig väl i den internationella konkurrensen. På VM-nivå har bröderna Bjurström, Peter och Håkan, tagit brons 1975 i Punta del Este, Uruguay, samt Håkan & Rikard silver 1991 i Tönsberg, Norge. Vid EM-tävlingarna har Finland erövrat fyra silvermedaljer: Juhani Salovaara och Erik Aikala 1962 på Mallorca, Peter och Håkan Bjurström 1974 i Hangö, Ralf Casén och Bengt Holmqvist 1980 i Espergärde, Danmark samt Håkan Bjurström med hustru Laila 1984 i Marstrand. Håkan & Rikard fick nöja sig med bronset 1992 i Karleby. (Henry Ericsson)
S. växte på 1940-t. till världens största klass. Till Finland kom båten tack vare juniorpappan R.W. Lindeman i Wasa segelförening, som skaffade ritningar och 1947 drev igenom byggandet av sju s. i Vasa. S. spred sig raskt till ett tjugotal orter, inte bara längs kusten, utan även till bruksorter som Mänttä och Varkaus. Jämfört med andra dåtida juniorbåtar var s. lätt och livlig, och steg på frisk undanvind lätt upp i planing, en sensation på den tiden. Populärast var s. på 1960- o. 70-t. med 15 aktiva flottiljer i Finland. Av klassförbundets förgrundsfigurer genom åren kan nämnas Aarno Walli, Bengt Rosenqvist, Henry Ericsson och Claus Carpelan.
Den främsta byggaren av snipebåtar i förstklassig mahogny var tveklöst Yrjö Halén i Åbo. De första glasfibersniparna i Finland byggdes på 1960-t. av Oy Marino Ab. Svante Lindholm i Hangö byggde närmare 200 glasfibersnipar, även för export. Dagens viktigaste snipeorter är Björneborg, Hfrs och Tfrs.
De finländska snipeseglarna har genom åren hävdat sig väl i den internationella konkurrensen. På VM-nivå har bröderna Bjurström, Peter och Håkan, tagit brons 1975 i Punta del Este, Uruguay, samt Håkan & Rikard silver 1991 i Tönsberg, Norge. Vid EM-tävlingarna har Finland erövrat fyra silvermedaljer: Juhani Salovaara och Erik Aikala 1962 på Mallorca, Peter och Håkan Bjurström 1974 i Hangö, Ralf Casén och Bengt Holmqvist 1980 i Espergärde, Danmark samt Håkan Bjurström med hustru Laila 1984 i Marstrand. Håkan & Rikard fick nöja sig med bronset 1992 i Karleby. (Henry Ericsson)
Snipe 27231 kryssande ut ur Havshamnen i Hfrs till FM-seglingar 2004 utanför Flisholmen. Notera det höga segelnumret som avspeglar klassens globala popularitet. Foto: Henry Ericsson.