Sprengtporten, Jakob Magnus (född 11/12 1721 Tobolsk, Ryssland, död 2/4 1786 Stockholm), militär, friherre 1766, halvbror till G.M. S. Han inledde sin karriär som volontär vid fortifikationen 1739 och tjänstgjorde vid fästningsbyggen i Finland 1744-50. Vid utbrottet av pommerska kriget 1757-62 uppsatte S. en särskild frikår, den s.k. Sprengtportenska kåren.
S. var i likhet med sin far, major Magnus Wilhelm S. (1685-1744) ivrig hatt; denne var rysk krigsfånge i flera repriser under stora nordiska kriget och från 1732 ägare till Gammelbacka i Borgå socken. S. var i slutet av 1760-t. en av hattarnas ledande män. Han bildade med kungens samtycke en riksdagsklubb kallad "Svenska botten" som bestod av ett antal adelsmän som var fast beslutna att med konungens hjälp störta ståndsväldet som de ansåg hade krossat det svenska stormaktsväldet.
Statskuppen 1772 genomfördes huvudsakligen efter linjer som dragits upp av S., sedan 1769 överste vid Nylands och Tavastehus läns regemente jämte Karelska skvadronen. Han utförde själv den del av upprorsplanen som gällde Finland vari han besatte Sveaborg med bistånd bl.a. av sin halvbror. Sedan detta företag fullbordats, avseglade han med en mindre styrka till Stockholm, dit han dock anlände för sent för att kunna påverka skeendet. Trots talrika ynnestbevis från den nyblivne envåldshärskarens sida, bl.a. utnämndes S. till chef för befästningsarbetena i Finland efter Ehrensvärds död, blev han småningom alltmer förbittrad över sin roll och över kungens flärdfulla leverne. Efter sitt avsked 1774 från militärtjänsten levde han sina sista år på en rundligt tilltagen pension i Stockholm. (G. Suolahti, S:s revolution, 1919)
S. var i likhet med sin far, major Magnus Wilhelm S. (1685-1744) ivrig hatt; denne var rysk krigsfånge i flera repriser under stora nordiska kriget och från 1732 ägare till Gammelbacka i Borgå socken. S. var i slutet av 1760-t. en av hattarnas ledande män. Han bildade med kungens samtycke en riksdagsklubb kallad "Svenska botten" som bestod av ett antal adelsmän som var fast beslutna att med konungens hjälp störta ståndsväldet som de ansåg hade krossat det svenska stormaktsväldet.
Statskuppen 1772 genomfördes huvudsakligen efter linjer som dragits upp av S., sedan 1769 överste vid Nylands och Tavastehus läns regemente jämte Karelska skvadronen. Han utförde själv den del av upprorsplanen som gällde Finland vari han besatte Sveaborg med bistånd bl.a. av sin halvbror. Sedan detta företag fullbordats, avseglade han med en mindre styrka till Stockholm, dit han dock anlände för sent för att kunna påverka skeendet. Trots talrika ynnestbevis från den nyblivne envåldshärskarens sida, bl.a. utnämndes S. till chef för befästningsarbetena i Finland efter Ehrensvärds död, blev han småningom alltmer förbittrad över sin roll och över kungens flärdfulla leverne. Efter sitt avsked 1774 från militärtjänsten levde han sina sista år på en rundligt tilltagen pension i Stockholm. (G. Suolahti, S:s revolution, 1919)
Sprengtporten, Jakob Magnus. Gustav III reste honom till mötes ett stycke utom tullen, då denne anlände till Stockholm efter att ha genomfört revolutionsplanerna i Finland, och dubbade honom inför trupperna till kommendör av Svärdsorden. Den dekorerades beundran av kungen förbyttes dock senare i bitterhet. Foto: Museiverket.