starbåt, olympisk tvåmans kölbåt. S. ritades redan 1911 av Francis Sweisguth på William Gardners byrå i USA. Den 6,92 m långa och 1,73 m breda kölbåten väger bara 671 kg. S:s mätregler fastställdes 1922 och har moderniserats kontinuerligt av det inflytelserika klassförbundet ISCYRA. S. debuterade vid OS i Los Angeles 1932, och har med smärre pauser varit olympisk kölbåt sedan dess.
S. har en karakteristisk profil med smal fock och högt, brett storsegel. Det behövs två resliga personer för att hänga upp starens stora segelyta på 25,5 m2. De har fullt upp med att reglera den flexibla riggen, med en klen, under gång böjbar profil som hålls uppe av en spindelväv av stag och barduner. Klassen har konsekvent avvisat tanken om spinnaker.
I Finland byggdes en första serie s. på Åbo båtvarf för de olympiska spelen som skulle hållas i Hfrs 1940 men som inte blev av. René Nyman och B-C. Ilmoni ställde upp med en sådan vid OS 1948 i Torquay, men utvecklingen hade sprungit ifrån dem. Ännu mer chanslösa var de i Hfrs 1952. Det skulle krävas utländsk topputrustning för att nå resultat. Brödraparet Peter och Henrik Tallberg satsade på amerikanska "Squid III" och var mycket nära att vinna guldmedalj i Tokyo-OS i Enoshima 1964, slutresultatet blev fjärde. 1968 i Mexico blev placeringen elfte med "Squid IV". Placeringar i mittfältet har även tagits av Fred Ehrström & Rolf Zachariassen i Neapel 1960 (14:e) samt Richard Grönblom & Ville Kurki i Savannah 1996 (19:e).
Totalt har 8 000 s. registrerats i världen, och 2 000 av dessa lär fortfarande segla. Den exklusiva starbåtsklassen har dock förblivit liten i Finland. Närmast har s. seglat för huvudstadsföreningarna NJK, HSS och HSK, med enstaka exemplar i Tfrs och Åbo. (Henry Ericsson)
S. har en karakteristisk profil med smal fock och högt, brett storsegel. Det behövs två resliga personer för att hänga upp starens stora segelyta på 25,5 m2. De har fullt upp med att reglera den flexibla riggen, med en klen, under gång böjbar profil som hålls uppe av en spindelväv av stag och barduner. Klassen har konsekvent avvisat tanken om spinnaker.
I Finland byggdes en första serie s. på Åbo båtvarf för de olympiska spelen som skulle hållas i Hfrs 1940 men som inte blev av. René Nyman och B-C. Ilmoni ställde upp med en sådan vid OS 1948 i Torquay, men utvecklingen hade sprungit ifrån dem. Ännu mer chanslösa var de i Hfrs 1952. Det skulle krävas utländsk topputrustning för att nå resultat. Brödraparet Peter och Henrik Tallberg satsade på amerikanska "Squid III" och var mycket nära att vinna guldmedalj i Tokyo-OS i Enoshima 1964, slutresultatet blev fjärde. 1968 i Mexico blev placeringen elfte med "Squid IV". Placeringar i mittfältet har även tagits av Fred Ehrström & Rolf Zachariassen i Neapel 1960 (14:e) samt Richard Grönblom & Ville Kurki i Savannah 1996 (19:e).
Totalt har 8 000 s. registrerats i världen, och 2 000 av dessa lär fortfarande segla. Den exklusiva starbåtsklassen har dock förblivit liten i Finland. Närmast har s. seglat för huvudstadsföreningarna NJK, HSS och HSK, med enstaka exemplar i Tfrs och Åbo. (Henry Ericsson)
starbåt. Marko Dahlberg och Ville Kurki seglar sin Fortum- sponsorerade starbåt 7758 vid Östersjödistriktets mästerskap i Hangö 2004. Foto: Henry Ericsson.