studentexamen

studentexamen, avgångsexamen från gymnasium, urspr. inträdesexamen till universitetet. S. ordnades första gången 1852. Till en början var examen huvudsakligen muntlig, men i och med förordningen om s. 1919 avskaffades de muntliga proven och det slogs fast att s. skulle bestå av fem obligatoriska prov: modersmålsprovet, provet i det andra inhemska språket, provet i ett främmande språk, matematikprovet och som ett helt nytt prov realprovet. Under 1940-t. ordnades särskilda studentskrivningar med endast tre obligatoriska prov för soldater. 1947 blev det möjligt att välja mellan matematik- och realprovet, vilket innebar att de obligatoriska provens antal minskades till fyra.

Idag är syftet med s. att pröva elevernas gymnasiekunskap och mognad. Avlagd s. ger en allmän kompetens för fortsatta studier vid universitet. Valfriheten bland de fyra prov som är obligatoriska i examen har ökat, så att endast modersmålsprovet sedan våren 2005 är obligatoriskt för alla. De övriga tre obligatoriska proven som krävs i examen får examinanden själv välja bland fyra prov, d.v.s. provet i det andra inhemska språket, provet i ett främmande språk samt proven i realämnena och matematik.

Tidigare kunde s. endast avläggas under vårterminen, men idag anordnas den två gånger per år, vår och höst, samtidigt vid alla gymnasier. Fr.o.m. 1994 är det möjligt att fördela examen över tid, så att den avläggs under två eller tre examenstillfällen som skall följa direkt på varandra. Två tredjedelar av examinanderna väljer att utnyttja denna möjlighet. Realprovet reformerades 2006. Ett nytt modersmålsprov är under arbete och beräknas tas i bruk våren 2007. Modersmålsprovet blir därmed tvådelat och består av ett prov i textkompetens och ett essäprov.

S. administreras av studentexamensnämnden, som också bär ansvar för utarbetandet av proven och för bedömningen av dem. Nämndens ordförande utses av undervisningsministeriet, som på förslag av universiteten, högskolorna och Utbildningsstyrelsen även tillsätter ca 40 medlemmar som representerar de olika examensämnena.

Antalet studenter har ökat markant sedan s. infördes. På 1850-t. examinerades ca 70 studenter per år, 1920 ca 1 000 och 1950 4 000. Därefter har antalet studenter ökat kraftigt; i början av 2000-t. avlades s. av ungefär 35 000 ungdomar per år, d.v.s. mer än hälften av varje årskull. Trots att s. ändrats och utvecklats under åren har den bibehållit sin roll som bildningsfaktor i Finland, eftersom den varit lika för alla oberoende av elevernas sociala bakgrund. (A. Lindström, Ylioppilastutkinnon muotoutuminen autonomian aikana, 1998; M. & P. Kaarninen, Ylioppilastutkinnon historia, 2002)