Svedberg, Lars Runar (f. 23/1 1945 Helsingfors, d. 6/12 2025 Helsingfors), teaterchef, regissör, skådespelare, sonsons son till Anders Svedberg. Han tog teaterexamen vid Teaterhögskolan 1966 och var 1967-69 skådespelare vid Helsingfors stadsteater, 1969-72 chef, regissör och skådespelare vid Åbo svenska teater, 1974-96 skådespelare vid Kansallisteatteri samt biträdande teaterchef där 1989-96, 1980-82 konstnärlig ledare och 1996-2002 chef vid Svenska teatern.
Svedberg var redan som ung aktiv inom teatern. Han medverkade flitigt med regi och skådespelsuppdrag i radio och tv fr.o.m. 1963, predestinerad därtill av sin vackra röst. Svedberg var verksam både inom Ylioppilasteatteri (1963-67) och Studentteatern som skådespelare och regissör. Han var också en trogen medlem i Kammarteatern.
Under treårsperioden som chef på Åbo svenska teater spelade Svedberg med i sexton produktioner och regisserade tre. Det var hårda tider och teaterns självständiga existens var hotad; det ryktades bl.a. om att Åbo svenska teater skulle bli en filial till Svenska teatern. Men Svedberg räddade teatern genom att anställa nytt folk och göra större produktioner. Teatern turnerade flitigare än någonsin i regionen.
Som chef på Svenska teatern förde Svedberg en öppna dörrars politik, unga förmågor och teatergrupper uppmuntrades, vilket ibland gick ut över ekonomin. Under Svedbergs sex år som teaterchef fanns 150 produktioner på repertoaren, något som han själv efteråt har sagt att blev för mycket. Men under hans tid fick Svenska teatern hedersomnämningen "Årets teater", p.g.a. en rad framgångsrika föreställningar.
Under perioden på Kansallisteatteri regisserade Svedberg flera pjäser, bl.a. Kattoikkuna och Kansallisteatteri laulaa (som var ett undantag i den meningen att teatern ytterst sällan uppför musikteater). Han hade roller som Wecksell i Yössä Gehennan, som Otto i Mefisto och som Beckett i pjäsen med samma namn. På Svenska teatern regisserade han bl.a. succén Arsenik och gamla spetsar med Nanny Westerlund och May Pihlgren (1979), Druvor och russin (1997) samt ungdomspjäserna A Chorus Line (1999) och Pop Corn samma år.
Svewdberg var gift med skådespelaren Aila Svedberg (f. 1946), som i många år var anställd på Kansallisteatteri. Efter att han avgick från Svenska teatern hörde man ofta hans välmodulerade röst i filmer, dokumentärer m.m. (Margita Andergård)
Svedberg var redan som ung aktiv inom teatern. Han medverkade flitigt med regi och skådespelsuppdrag i radio och tv fr.o.m. 1963, predestinerad därtill av sin vackra röst. Svedberg var verksam både inom Ylioppilasteatteri (1963-67) och Studentteatern som skådespelare och regissör. Han var också en trogen medlem i Kammarteatern.
Under treårsperioden som chef på Åbo svenska teater spelade Svedberg med i sexton produktioner och regisserade tre. Det var hårda tider och teaterns självständiga existens var hotad; det ryktades bl.a. om att Åbo svenska teater skulle bli en filial till Svenska teatern. Men Svedberg räddade teatern genom att anställa nytt folk och göra större produktioner. Teatern turnerade flitigare än någonsin i regionen.
Som chef på Svenska teatern förde Svedberg en öppna dörrars politik, unga förmågor och teatergrupper uppmuntrades, vilket ibland gick ut över ekonomin. Under Svedbergs sex år som teaterchef fanns 150 produktioner på repertoaren, något som han själv efteråt har sagt att blev för mycket. Men under hans tid fick Svenska teatern hedersomnämningen "Årets teater", p.g.a. en rad framgångsrika föreställningar.
Under perioden på Kansallisteatteri regisserade Svedberg flera pjäser, bl.a. Kattoikkuna och Kansallisteatteri laulaa (som var ett undantag i den meningen att teatern ytterst sällan uppför musikteater). Han hade roller som Wecksell i Yössä Gehennan, som Otto i Mefisto och som Beckett i pjäsen med samma namn. På Svenska teatern regisserade han bl.a. succén Arsenik och gamla spetsar med Nanny Westerlund och May Pihlgren (1979), Druvor och russin (1997) samt ungdomspjäserna A Chorus Line (1999) och Pop Corn samma år.
Svewdberg var gift med skådespelaren Aila Svedberg (f. 1946), som i många år var anställd på Kansallisteatteri. Efter att han avgick från Svenska teatern hörde man ofta hans välmodulerade röst i filmer, dokumentärer m.m. (Margita Andergård)
Svedberg, Lars. Regisserade sommaren 2001 Lars Huldéns pjäs En folkets man om sin farfars far Anders Svedberg. Stycket uppfördes vid skolmuseet i Munsala. Foto: Svenska teatern, P. Nisonen.