Talvio, Maila

Talvio, Maila (f. 17/10 1871 Hartola, d. 6/1 1951 Hfrs), författare, hette egentligen Maila Mikkola (hon var gift med språkforskaren J.J. Mikkola). Talvio utgav sammanlagt ett 30-t. romaner, dessutom noveller, skådespel m.m. (hennes samlade arbeten utkom 1951 i 13 bd). Höjdpunkten i denna omfattande produktion betecknas av Elämän kasvot (1916) och Silmä yössä (1917), två böcker i vilka Talvio framträder framförallt som människoskildrare utan den tendensförfattarens rekvisita hon använt bl.a. i sina romaner Juha Joutsia (1903, nykterhetsfrågan) och Tähtien alla (1910, kvinnofrågan). Kurjet, en berättelse från jägarrörelsens och inbördeskrigets dagar utkom 1919 (sv. övers. Tranorna, 1921). Talvio hade även framgång med sina historiska romaner; utgav bl.a. en Helsingforstrilogi med motiv från 1700-t. och romanen Linnoituksen iloiset rouvat (1941, sv. övers. Muntra fruarna på Sveaborg, 1942). Till svenska har vidare översatts bl.a. genombrottsverket Pimeänpirtin hävitys (1901, sv. övers. Förödelsen, 1914). Hennes ungdomsminnen utkom 1947 under titeln Rukkaset ja kukkaset.

Makarna Mikkolas hem i Hfrs var en samlingsplats för personer främst ur de finska borgerligt orienterade kulturkretsarna. Temperamentsfull och uppslagsrik, åstadkom Talvio på 1920-t. en folkrörelse för att bygga ett tuberkulossanatorium i Harjavalta, ett projekt som genomfördes i den studentnations namn där maken var mångårig inspektor. Hon var speciellt under andra världskriget en synnerligen ivrig Tysklandsvän och belönades 1940 med Henrik Steffenpriset i Hamburg. (V.A. Koskenniemi, Maila Talvio, 1946; T. Tuulio, Maila Talvion vuosikymmenet, 2 bd, 1963-65)