Tölö, fi. Töölö, namn på området mellan Tölö- och Edesvikarna i n.v. delen av det centrala Hfrs, omfattar distriktet Bortre T. ( 14 329 inv. 2008) och delområdet Främre T. (13 129 inv. 2008) i distriktet Kampmalmen. T., som byggdes från ca 1910 till andra världskriget, var ursprungligen en by i den forna Helsinge socken, på vars område staden anlades vid dess flyttning på 1640-t. Ännu i mitten av 1800-t. var T. obebott med undantag av glest utspridda mindre arrendegårdar, som hade lagt under sig de bördigaste områdena, och militärens förrådslokaler samt kaserner vilka sedan svenska tiden legat på de nuvarande hotelltomterna vid Mannerheimvägen. Den förnämsta gården var prokurator C.J. Walleens Hagasund, som senare beboddes av hans styvdotter Aurora Karamzin.
Till de första invånarna i T. hörde ryska soldater, som efter avtjänad värnplikt slog sig ned som trädgårdsodlare ("kålryssar") eller köpmän i trakten kring Västra chaussén (senare Åbovägen, sedan 1942 Mannerheimvägen). I den äldsta bebyggelsen ingick bl.a. T. värdshus, som tillkom i början av 1830-t. och återuppfördes efter en brand på 1850-t., då det även var skådeplats för den s.k. Tölöaffären. Värdshuset, som länge var ett av stadens förnämsta förlustelseställen, hade spelat ut sin roll 1892 och revs på 1950-t. Sin karaktär av park fick området från Tölöviken ända fram till Dal sedan den förmögne affärsmannen Henrik Borgström i mitten av 1800-t. där grundat en stor parkanläggning som öppnades för allmänheten. Under senare hälften av 1800-t. erhöll T. en ställvis tät bebyggelse (bl.a. vid Edesviken) på villatomter som staden arrenderade ut. En del bebyggdes med hyreskaserner av trä för arbetarbefolkningen, bl.a. de s.k. Tallgrenska villorna som stod ungefär där Nationalmuseum befinner sig. Även stadens fattiggård byggdes där och bildade utgångspunkten för Hesperia och Stengårds sjukhus.
Sedan en stadsplan (Sonck/Nyström) antagits för T. 1906, vidtog uppförandet av en stenhusbebyggelse, som delvis lämnade gårdarna öppna; denna medelklasstad hade ungefär 1925 nått fram till Hesperiagatorna, den ståtliga esplanad som är uppkallad efter Hesperiaparken vid Tölöviken och som bildar gräns mellan Främre och Bortre T.
Stadsdelen blev helt utbyggd redan före andra världskriget. Då försvann även de industrier som hade arbetat invid Edesviken och beredde plats för Sandudds begravningsplats och "reformparken", som badstranden på Sandudd kallades tidigare. T. har bevarat sim karaktär av enhetligt bebyggd stenstad. (R. Nikula, Yhtenäinen kaupunkikuva 1900-30, 1981)
Till de första invånarna i T. hörde ryska soldater, som efter avtjänad värnplikt slog sig ned som trädgårdsodlare ("kålryssar") eller köpmän i trakten kring Västra chaussén (senare Åbovägen, sedan 1942 Mannerheimvägen). I den äldsta bebyggelsen ingick bl.a. T. värdshus, som tillkom i början av 1830-t. och återuppfördes efter en brand på 1850-t., då det även var skådeplats för den s.k. Tölöaffären. Värdshuset, som länge var ett av stadens förnämsta förlustelseställen, hade spelat ut sin roll 1892 och revs på 1950-t. Sin karaktär av park fick området från Tölöviken ända fram till Dal sedan den förmögne affärsmannen Henrik Borgström i mitten av 1800-t. där grundat en stor parkanläggning som öppnades för allmänheten. Under senare hälften av 1800-t. erhöll T. en ställvis tät bebyggelse (bl.a. vid Edesviken) på villatomter som staden arrenderade ut. En del bebyggdes med hyreskaserner av trä för arbetarbefolkningen, bl.a. de s.k. Tallgrenska villorna som stod ungefär där Nationalmuseum befinner sig. Även stadens fattiggård byggdes där och bildade utgångspunkten för Hesperia och Stengårds sjukhus.
Sedan en stadsplan (Sonck/Nyström) antagits för T. 1906, vidtog uppförandet av en stenhusbebyggelse, som delvis lämnade gårdarna öppna; denna medelklasstad hade ungefär 1925 nått fram till Hesperiagatorna, den ståtliga esplanad som är uppkallad efter Hesperiaparken vid Tölöviken och som bildar gräns mellan Främre och Bortre T.
Stadsdelen blev helt utbyggd redan före andra världskriget. Då försvann även de industrier som hade arbetat invid Edesviken och beredde plats för Sandudds begravningsplats och "reformparken", som badstranden på Sandudd kallades tidigare. T. har bevarat sim karaktär av enhetligt bebyggd stenstad. (R. Nikula, Yhtenäinen kaupunkikuva 1900-30, 1981)
Tölö. I området kring Tölö torg har husfasaderna en enhetlig funktionalistisk prägel. Torget mellan de höga byggnaderna är inte stort, utan snarare intimt; under vardagarna bedrivs där försäljning från stånd. Bilden är från 1975. Foto: Helsingfors stadsmuseum, E. Häkli.