Torvalds, Ole Torvald Elis (f. 4/8 1916 Ekenäs, d. 8/2 1995 Åbo), journalist och författare, far till Nils T. Han hörde till sin generations mest framträdande finlandssvenska publicister. T. inledde sin bana på Västra Nyland, där han var chefredaktör 1941-45. Han var chefredaktör för Österbottningen 1947-48 och ansvarig utgivare för den unga generationens litterära tidskrift med namn efter årtal för utgivningen, 1945-48. Längsta tiden var han knuten till Åbo Underrättelser som förste redaktör 1948-57, chefredaktör 1958-67 och kulturredaktör 1968-81. I sin journalistik profilerade sig språkkonstnären T. som en analytisk litteraturkritiker med starka humanistiska ideal. Politiskt stod han för liberala värden, en inställning som präglats av kampen mot 1940-talets extremism.
Som skönlitterär författare anslöt sig T. till ett traditionellt och enkelt formspråk i Pär Lagerkvists och Nils Ferlins anda. Tidiga diktsamlingar som Vi sjunger inte för dem (1939) och Hemligt medansvar (1944), belönad med Svenska Dagbladets litteraturpris, bygger på djupt gående krigsupplevelser. Under 1950-t. mutade han in den åboländska skärgården som litterärt revir i samlingarna Strängar av aska (1954) och Mellan is och eld (1956), som tar ställning för skärgårdsbornas rätt till sin livsmiljö i exploateringens tid. Efter en lång paus återkom T. till lyriken med Livstecken (1985). Sina bästa skärgårdsdikter samlade han i volymen Vågmärken (1988) med illustrationer av P.O. Nyström. I hans essäistiska produktion märks reseskildringen Vid källorna (1961), den kulturhistoriska krönikan Speglingar i en å (1972) och Nya blad i 150 vårar (1974), som gör nedslag i Åbo Underrättelsers historia. Som medlem av psalmbokskommittén 1975-83 fick T. stort inflytande på den språkliga moderniseringen av den finlandssvenska psalmboksskatten. Han gjorde även en viktig insats som översättare, bl.a. av Mika Waltaris Sinuhe, egyptiern (1946) och den persiske fursten Omar Khayyams dikter Rubaiyat (1948). T. blev fil.dr h.c. vid Åbo Akademi 1978. Han var från 1948 gift med journalisten Meta T. (Gustaf Widén)
Som skönlitterär författare anslöt sig T. till ett traditionellt och enkelt formspråk i Pär Lagerkvists och Nils Ferlins anda. Tidiga diktsamlingar som Vi sjunger inte för dem (1939) och Hemligt medansvar (1944), belönad med Svenska Dagbladets litteraturpris, bygger på djupt gående krigsupplevelser. Under 1950-t. mutade han in den åboländska skärgården som litterärt revir i samlingarna Strängar av aska (1954) och Mellan is och eld (1956), som tar ställning för skärgårdsbornas rätt till sin livsmiljö i exploateringens tid. Efter en lång paus återkom T. till lyriken med Livstecken (1985). Sina bästa skärgårdsdikter samlade han i volymen Vågmärken (1988) med illustrationer av P.O. Nyström. I hans essäistiska produktion märks reseskildringen Vid källorna (1961), den kulturhistoriska krönikan Speglingar i en å (1972) och Nya blad i 150 vårar (1974), som gör nedslag i Åbo Underrättelsers historia. Som medlem av psalmbokskommittén 1975-83 fick T. stort inflytande på den språkliga moderniseringen av den finlandssvenska psalmboksskatten. Han gjorde även en viktig insats som översättare, bl.a. av Mika Waltaris Sinuhe, egyptiern (1946) och den persiske fursten Omar Khayyams dikter Rubaiyat (1948). T. blev fil.dr h.c. vid Åbo Akademi 1978. Han var från 1948 gift med journalisten Meta T. (Gustaf Widén)
Torvalds, Ole. Hette ursprungligen Saxberg men bytte namn 1935 när han flyttat hemifrån och börjat studera i Hfrs. Foto: Schildts bildarkiv.