Vaara, Elina (f. 28/5 1903 Tfrs, d. 26/12 1980 Hfrs), författare, hette egentligen Kerttu Elin Vehmas, f. Sirén. V. tillhörde ursprungligen Tulenkantajat-gruppen och var med om att grunda kulturorganisationen Nuoren voiman liitto. I flera av sina centrala dikter behandlar V. förhållandet mellan mor och barn (en urvalsvolym, Äiti ja lapsi, 1943), men hon skrev även ballader och större episka cykler samt sagor. Framställningssättet kännetecknas av finstämd musikalitet och säkert formsinne. V. debuterade 1924 med Kallio ja meri; valda dikter, Valitut runot utkom 1959; diktsamlingen Suru (1980) handlar om de yttersta frågorna. V. var också känd som översättare; hon översatte till finska bl.a. Hölderlin, Tasso, Dantes Gudomliga komedi och Petrarcas sonetter till Laura. Hon var gift fyra gånger, bl.a. med Lauri Viljanen, T. Vaaskivi och Einari Vehmas. (K. Saarenheimo, E.V. Lumotusta prinsessasta itkuvirsien taitajaksi, 2001)