vårdgaranti inom hälso- och sjukvården infördes 1/3 2005 genom ändringar i folkhälsolagen och lagen om specialiserad sjukvård. Lagändringarna föreskriver hur hälsocentralerna skall se till att klienterna omedelbart får kontakt med dem, hur de skall utföra bedömningen av vårdbehovet och inom vilken tid en patient skall få icke akut vård vid en hälsocentral eller på ett sjukhus. Samtidigt trädde statsrådets förordning om rätten att få vård och om regionalt samarbete i kraft och det infördes enhetliga grunder för icke akut vård.
Enligt lagändringarna skall läkare eller annan yrkesutbildad person i primärvården göra en bedömning av vårdbehovet senast den tredje vardagen från det att patienten tog kontakt med hälsocentralen, om inte bedömningen har kunnat göras vid den första kontakten. Om patienten har remitterats till den specialiserade sjukvården skall bedömningen av vårdbehovet inledas inom tre veckor från det att remissen anlände till sjukhus eller någon annan verksamhetsenhet inom sjukvårdsdistriktet. Icke akut vård i den specialiserade sjukvården skall ordnas inom sex månader från det att vårdbehovet bedömdes. Om vården inom den specialiserade sjukvården sker inom mentalvårdsarbetet bland barn och unga skall den ordnas inom tre månader från det att behov av vård konstaterades.
Bakgrunden till reformen står att finna i läkarbristen vid hälsocentralerna och i vissa regionala skillnader när det gäller behandling inom den specialiserade sjukvården. Reformen har ställt stora krav på hälsocentraler och sjukhus i hela landet, i synnerhet i huvudstadsregionen, och den har inneburit en stor ekonomisk utmaning för kommunerna. I lagarna preciseras skyldigheten att tillhandahålla offentliga tjänster och betonas betydelsen av planering och avtal på regional nivå. Målet är större rättvisa och likställdhet i fråga om tillgången till medicinsk och odontologisk vård. Att garantera tillgången till vård ingår i det nationella hälso- och sjukvårdsprojektet enligt statsrådets principbeslut från 2002. Genom enhetliga grunder för vård uppfylls det allmännas skyldighet att främja jämställdhet i samhället. (Tom Pettersson)
Enligt lagändringarna skall läkare eller annan yrkesutbildad person i primärvården göra en bedömning av vårdbehovet senast den tredje vardagen från det att patienten tog kontakt med hälsocentralen, om inte bedömningen har kunnat göras vid den första kontakten. Om patienten har remitterats till den specialiserade sjukvården skall bedömningen av vårdbehovet inledas inom tre veckor från det att remissen anlände till sjukhus eller någon annan verksamhetsenhet inom sjukvårdsdistriktet. Icke akut vård i den specialiserade sjukvården skall ordnas inom sex månader från det att vårdbehovet bedömdes. Om vården inom den specialiserade sjukvården sker inom mentalvårdsarbetet bland barn och unga skall den ordnas inom tre månader från det att behov av vård konstaterades.
Bakgrunden till reformen står att finna i läkarbristen vid hälsocentralerna och i vissa regionala skillnader när det gäller behandling inom den specialiserade sjukvården. Reformen har ställt stora krav på hälsocentraler och sjukhus i hela landet, i synnerhet i huvudstadsregionen, och den har inneburit en stor ekonomisk utmaning för kommunerna. I lagarna preciseras skyldigheten att tillhandahålla offentliga tjänster och betonas betydelsen av planering och avtal på regional nivå. Målet är större rättvisa och likställdhet i fråga om tillgången till medicinsk och odontologisk vård. Att garantera tillgången till vård ingår i det nationella hälso- och sjukvårdsprojektet enligt statsrådets principbeslut från 2002. Genom enhetliga grunder för vård uppfylls det allmännas skyldighet att främja jämställdhet i samhället. (Tom Pettersson)