Westermarck, Helena Charlotta (f. 20/11 1857 Hfrs, d. där 5/4 1938), författare och målare, syster till Edvard Westermarck. Uppvuxen i ett välbärgat hem fick Westermarck en mångsidig utbildning men tvekade bl.a. på grund av vacklande hälsa om sina möjligheter att utöva konstnärsyrket. Hon arbetade långa perioder i Frankrike, ofta i sällskap med Helene Schjerfbeck, och utvecklade en sensibelt realistisk stil framför allt med porträtt och figurkompositioner. Vid världsutställningen i Paris 1889 fick hon hedersomnämnande för sin tavla Strykerskor. Därefter övergav hon måleriet och ägnade sig åt författarskap, som hon redan tidigare utövat bl.a. som kritiker. Hon utgav bl.a. en släktroman i tre band, I fru Ulrikas hem (1900), Ljud i natten (1903) och Vandrare (1911). Westermarck gjorde även en betydande insats som forskare genom sina kulturhistoriska verk, bland vilka särskilt märks en rad biografier över kvinnliga pionjärgestalter, Mathilda Rotkirch (1926), Adelaide Ehrnrooth (1928) och Rosina Heikel (1930). Westermarcks Levnadsminnen utkom 1941. (R. Konttinen, Totuus enemmän kuin kauneus: naistaiteilija, realismi ja naturalismi 1880-luvulla, 1990)
Westermarck, Helena. Var en mångsidigt begåvad person som engagerade sig även för kvinnosaken, bl.a. som sekreterare för kvinnosaksförbundet Unionen 1892-96 och redaktör för dess tidskrift Nutid från 1895. Foto: Åbo Akademis Bildsamlingar.
"Gammal kvinna", oljemålning av Helena Westermarck (1883). Foto: Centralarkivet för bildkonst, H. Aaltonen.