Wik, Inga-Britt (f. 18/12 1930 Vasa, d. där 31/7 2008), författare och pedagog, fil.lic. 1970. Wik var 1961-88 verksam som lektor i svenska språket vid Helsingfors universitet. Hon debuterade tidigt som lyriker med Profil (1952), som följdes av en rad samlingar i varsamt modernistisk stil med vardagsnära teman. Under inflytande av 1960-talets samhällsdebatt förändrades och djupnade hennes dikt, som fick en klart feministisk klang. Sånger för sena älskande (1978) och Jack's café (1980) gav henne en tätplats i samtida finlandssvensk poesi. I Kära gamla värld (1982) konkretiserade hon samhällskritiken med kärnkraften som måltavla. Under 1980-talet etablerade sig Wik även som prosaist i de självbiografiskt betonade romanerna Såg sig den älskande om (1985), Ingen lycklig kärlek (1988) och Bryta upp (1966), där ett ungt konstnärsäktenskap analyserades med tidvis brännande skärpa.
I Wiks sena produktion dominerar lyriken, där hon på ett allt personligare sätt gestaltade intryck av natur, stad kontra landsbygd, den verklighet som döljer sig bakom familjelivets sköra hinna. Texterna är korta, nästan andlösa i sin koncentration på att fånga ögonblicket. Urvalet ett hav, ett vatten (1993) innehåller dikter från 1954-93. Dagar, gläntor (2003) och Ett ändligt antal gröna dagar (2005), där hon för en lyrisk dialog med sin stora förebild Solveig von Schoultz, är höjdpunkter i hela hennes skapande. Wik sammanställde även en volym med von Schoultz brev, Det som har varit, det som är (1999), och redigerade den digra biografiska intervjuboken Strövtåg i ordskogen: Lars Huldén om liv och verk (2002). Hon belönades med Tollanderska priset av Svenska litteratursällskapet 2006. Gift med författaren Jörn Donner 1954-62. (Gustaf Widén)
Wiks sista diktsamling Skriver i dagarnas bok utkom 2008. (red.)
I Wiks sena produktion dominerar lyriken, där hon på ett allt personligare sätt gestaltade intryck av natur, stad kontra landsbygd, den verklighet som döljer sig bakom familjelivets sköra hinna. Texterna är korta, nästan andlösa i sin koncentration på att fånga ögonblicket. Urvalet ett hav, ett vatten (1993) innehåller dikter från 1954-93. Dagar, gläntor (2003) och Ett ändligt antal gröna dagar (2005), där hon för en lyrisk dialog med sin stora förebild Solveig von Schoultz, är höjdpunkter i hela hennes skapande. Wik sammanställde även en volym med von Schoultz brev, Det som har varit, det som är (1999), och redigerade den digra biografiska intervjuboken Strövtåg i ordskogen: Lars Huldén om liv och verk (2002). Hon belönades med Tollanderska priset av Svenska litteratursällskapet 2006. Gift med författaren Jörn Donner 1954-62. (Gustaf Widén)
Wiks sista diktsamling Skriver i dagarnas bok utkom 2008. (red.)