Willner, Sven

Willner, Sven Evert (f. 12/4 1918 Purmo, d. 26/12 2012 Åbo), journalist och författare, socionomexamen 1947, far till Johan W. Han var 1948-56 verksam som journalist vid Österbottningen och 1956-81 vid Västra Nyland, från 1962 som tidningens kulturredaktör. W. gjorde sin stora journalistiska insats som inflytelserik litteraturkritiker. Hans essäistiska författarskap pendlar mellan litteraturhistoria, politik och självbiografiska skisser med uppväxten i österbottnisk bymiljö som klangbotten. Upplevelser från kriget kastar ofta sin skugga över minnesbilderna. Anslaget ges redan i debutboken På flykt från världsåskådningar (1964), som följts av bl.a. Dikt och politik (1968), Öppna dörrar (1972), Söner av nederlaget (1979), Vägar till poesin (1985) och Vandring i labyrint (1994). Sten i glashus (1978) och Utkik från en småstad (1991) ger intressanta inblickar i tillvaron som kritisk journalist i småstaden Ekenäs.

"Enmansuniversitetet" W. har gärna spelat ifrågasättarens roll i sin essäistik, som gärna formulerar litteratursociologiska ståndpunkter i 60-talistisk anda på ett refererande språk. Han opponerar sig ofta mot maktens röst, antingen det gäller finländsk inrikespolitik eller det kulturetablissemang som han aldrig vill se sig som en del av. Han är en humanist med sympatier hos en vänster av klassiskt marxistiskt slag, men utan partipolitisk bindning. För sin publicistiska insats har han belönats bl.a. med Statens informationspris 1978 och Finlandspriset 2000. (Gustaf Widén)