Zilliacus, Emil Benedict (f. 11/1 1921 Hfrs, d. där 28/1 2013), författare och journalist, son till Emil Z. Z. var 1948-82 verksam som journalist vid Hufvudstadsbladet, där han framför allt profilerade sig som stilistiskt lysande reporter och skapare av infallsrik dagboksvers (signaturen Bez). Samarbetet med tecknaren Henrik Tikkanen resulterade i reportage av stort kulturhistoriskt värde. En journalistisk pionjärinsats gjorde han genom kunskapsrika artiklar om finländsk design, som på 1950-t. nådde världsrykte. Till Z:s tidiga författarskap hör revyer och teaterkomedier, bl.a. succépjäsen Åttan (1964) på Lilla teatern, samt finstämda böcker om miljöer i Skärgårdshavet, bl.a. Utöar (1974). Sin kärlek till hemstaden bekänner han i Helsingfors lever (1970). Stor framgång hade han med de självbiografiska berättelserna Bergets skugga (1987) och Båten i vassen (1990), som med detaljrik konkretion återger minnesbilder från barndomshemmet, herrgården Hapenensaari utanför Viborg, ett paradis som gick förlorat i kriget. Min värld i världen (1992) är ett rikt urval med årstidsbundna dagboksdikter i skärgårdsmiljö. Ett centralt kapitel i finländsk industrihistoria skrivs i biografin över Wärtsiläs mångårige chef Wilhelm Wahlforss (1984).
Z. gjorde även en viktig insats som manusförfattare för film och tv, bl.a. som medarbetare till Åke Lindman i Stormskärs-Maja (1977) och genom krigsskildringen Framom främsta linjen (2004). För sin publicistiska insats belönades Zilliacus mångfaldigt, bl.a. med Svenska folkskolans vänners kulturpris 1979 och Svenska kulturfondens pris 1993. Gift med Jutta Zilliacus sedan 1949. (Gustaf Widén)
Z. gjorde även en viktig insats som manusförfattare för film och tv, bl.a. som medarbetare till Åke Lindman i Stormskärs-Maja (1977) och genom krigsskildringen Framom främsta linjen (2004). För sin publicistiska insats belönades Zilliacus mångfaldigt, bl.a. med Svenska folkskolans vänners kulturpris 1979 och Svenska kulturfondens pris 1993. Gift med Jutta Zilliacus sedan 1949. (Gustaf Widén)