Åbo brand, den största stadsbranden i Norden, bröt ut 4/9 1827 i Hellmans gård i Norra kvarteret på v. sidan av Aura å. En minnesplatta utmärker platsen på Mariegatan vid Trätorget. Branden började vid niotiden på kvällen och spred sig redan före midnatt till ö. sidan ån. Domkyrkans torn rasade. Akademins bibliotek och katedralskolan förstördes totalt. Efter 18 timmar fick man elden under kontroll, men eftersläckningen pågick i veckor. I branden förstördes 3/4 av stadens bebyggelse (drygt tvåtusen byggnader), 17 personer dödades och 200 skadades.
En brandskadekommitté tillsattes 6/9. Den arbetade effektivt i samråd med de kejserliga myndigheterna för att skaffa nödhjälp och finansiering för återuppbyggandet. Hundratals hemlösa lämnade staden. Branden gav också kejsaren anledning att flytta Åbo akademi till Hfrs.
Stadsbyggmästaren i Reval, C.L. Engel, som arbetat i Åbo tidigare, fick uppdraget att göra upp en ny stadsplan med en omfattande tomtreglering. Kring domkyrkan, vid stränderna och torgen fick man uppföra endast stenhus. Trähus fick byggas endast i en våning. Stadskärnans medeltida karaktär omvandlades till en rutnätstad, med raka, breda gator och kvarter med fyra tomter som avgränsades med trädplanteringar. Den ökade brandsäkerheten gjorde Åbo stadsplan till en förebild för 1800-talets stadsplanering, men efter andra världskriget blev de stora, glest bebyggda tomterna en orsak till att trähusen i Åbo revs, då det blev oekonomiskt för ägarna att inte utnyttja byggnadsrätten. Utom enstaka byggnader är Klosterbacken det enda område som finns kvar från tiden före Å. (S. Dahlström, Å. 1827, 1929; O. Nikula, Åbo stads historia 1809-1856, 1973) (Solveig Sjöberg- Pietarinen)
En brandskadekommitté tillsattes 6/9. Den arbetade effektivt i samråd med de kejserliga myndigheterna för att skaffa nödhjälp och finansiering för återuppbyggandet. Hundratals hemlösa lämnade staden. Branden gav också kejsaren anledning att flytta Åbo akademi till Hfrs.
Stadsbyggmästaren i Reval, C.L. Engel, som arbetat i Åbo tidigare, fick uppdraget att göra upp en ny stadsplan med en omfattande tomtreglering. Kring domkyrkan, vid stränderna och torgen fick man uppföra endast stenhus. Trähus fick byggas endast i en våning. Stadskärnans medeltida karaktär omvandlades till en rutnätstad, med raka, breda gator och kvarter med fyra tomter som avgränsades med trädplanteringar. Den ökade brandsäkerheten gjorde Åbo stadsplan till en förebild för 1800-talets stadsplanering, men efter andra världskriget blev de stora, glest bebyggda tomterna en orsak till att trähusen i Åbo revs, då det blev oekonomiskt för ägarna att inte utnyttja byggnadsrätten. Utom enstaka byggnader är Klosterbacken det enda område som finns kvar från tiden före Å. (S. Dahlström, Å. 1827, 1929; O. Nikula, Åbo stads historia 1809-1856, 1973) (Solveig Sjöberg- Pietarinen)