Klosterbacken, fi. Luostarinmäki, friluftsmuseum i Åbo, beläget på Vårdbergets sydsluttning. Området består av 18 små bostadskvarter som undgick stadens brand 1827. Den första tomten på det nuv. museiområdet uppmättes 1785 och den sista 1803. Bebyggelsen består av trånga gränder och låga timmerhus med oregelbundna fasader. De flesta som bodde där var timmermän eller andra hantverkare, som levde ungefär som på landsbygden.
Den nya stadsplan som C.L. Engel gjorde efter Åbo brand tog ingen hänsyn till befintlig bebyggelse, och den äldsta delen av Klosterbacken revs i början av 1900-talet. Det första initiativet till att bevara Klosterbacken togs 1908 av konstnären Axel Haartman, men då man saknade en klar uppfattning om vad husen skulle användas till fattades inga beslut och området fick förfalla. Efter att museinämnden 1935 framfört förslaget att ett hantverksmuseum skulle inrättas på Klosterbacken genomdrevs en bevarande stadsplaneändring 1937, och 1940 öppnades Klosterbacken för allmänheten. I Åbo stads historiska museums regi restaurerades området och gjordes till ett hantverksmuseum med bostadsinteriörer och fungerande verkstäder. 1943 ordnades där den första hantverksdagen, som efter andra världskriget blev en årlig tradition. Numera ordnas museets internationellt kända hantverksvecka i slutet av augusti varje år.
Idag är museets viktigaste uppgift att dokumentera gammal yrkeskunskap och vidareförmedla kunskap om gångna tiders hantverk till kommande generationer. På Klosterbacken presenteras ett 30-tal hantverksyrken, bl.a. boktryckeri, tunnbindarverkstad, snörmakeri och skomakarverkstad. Museet är sedan länge en av de främsta turistattraktionerna i staden. (S. Sjöberg-Pietarinen, Museer ger mening: friluftsmuseerna K. och Amuri som representationer, 2004)
Den nya stadsplan som C.L. Engel gjorde efter Åbo brand tog ingen hänsyn till befintlig bebyggelse, och den äldsta delen av Klosterbacken revs i början av 1900-talet. Det första initiativet till att bevara Klosterbacken togs 1908 av konstnären Axel Haartman, men då man saknade en klar uppfattning om vad husen skulle användas till fattades inga beslut och området fick förfalla. Efter att museinämnden 1935 framfört förslaget att ett hantverksmuseum skulle inrättas på Klosterbacken genomdrevs en bevarande stadsplaneändring 1937, och 1940 öppnades Klosterbacken för allmänheten. I Åbo stads historiska museums regi restaurerades området och gjordes till ett hantverksmuseum med bostadsinteriörer och fungerande verkstäder. 1943 ordnades där den första hantverksdagen, som efter andra världskriget blev en årlig tradition. Numera ordnas museets internationellt kända hantverksvecka i slutet av augusti varje år.
Idag är museets viktigaste uppgift att dokumentera gammal yrkeskunskap och vidareförmedla kunskap om gångna tiders hantverk till kommande generationer. På Klosterbacken presenteras ett 30-tal hantverksyrken, bl.a. boktryckeri, tunnbindarverkstad, snörmakeri och skomakarverkstad. Museet är sedan länge en av de främsta turistattraktionerna i staden. (S. Sjöberg-Pietarinen, Museer ger mening: friluftsmuseerna K. och Amuri som representationer, 2004)
Klosterbacken tar besökaren på en tidsresa tvåhundra år tillbaka i tiden. Området kan uppvisa en enhetlig trähusbebyggelse från tiden före Åbo brand 1827. Foto: Steffen Ørsted.