Ålandskonventionen om Ålands permanenta demilitarisering och neutralisering, slöts 20/10 1921 i Genève. Genom Å. bekräftades demilitariseringen som tillkom genom det s.k. Ålandsservitutet av 1856, d.v.s. Rysslands åtagande i Parisfreden efter Krimkriget att inte befästa Åland (jfr Bomarsund). Konventionen undertecknades av Finland, Sverige, Estland, Lettland, Polen, Tyskland, Danmark, England, Frankrike och Italien. Även Island, som vid undertecknandet var i union med Danmark, tillhör sedan sin självständighet signatärmakterna.
Å. innebär befästningsförbud samt förbud mot militära styrkor. Dessutom skall Åland enligt konventionen vara neutraliserat område i händelse av krig. Finland anses ha rätt och skyldighet att försvara denna neutralitet. Förhandlingar om en revidering av Å. fördes 1938-39 av representanter för Finland, Sverige och Åland (Ålandsfrågan 2). (J.O. Söderhjelm, Demilitarisation et neutralisation des iles d'Aland en 1856 et 1921, 1928; Åland: demilitariserat örike, red. S. Eriksson/L.I. Johansson/B. Sundback, 1994) (Susanne Eriksson)
Å. innebär befästningsförbud samt förbud mot militära styrkor. Dessutom skall Åland enligt konventionen vara neutraliserat område i händelse av krig. Finland anses ha rätt och skyldighet att försvara denna neutralitet. Förhandlingar om en revidering av Å. fördes 1938-39 av representanter för Finland, Sverige och Åland (Ålandsfrågan 2). (J.O. Söderhjelm, Demilitarisation et neutralisation des iles d'Aland en 1856 et 1921, 1928; Åland: demilitariserat örike, red. S. Eriksson/L.I. Johansson/B. Sundback, 1994) (Susanne Eriksson)