Aarne, Antti Amatus (f. 5/12 1867 Björneborg, d. 5/2 1925 Hfrs), folklorist och sagoforskare. A. vistades 1895-98 i Moskva som stipendiat i ryska språket och passade samtidigt på att samla in material för sin doktorsavhandling om folksagor, Vergleichende Märchenforschung (1907). Han blev 1911 docent i jämförande folkdiktsforskning vid Helsingfors universitet och utsågs 1922 till e.o. professor i samma ämne.
A. vann världsrykte genom att utveckla ett system för typologisering av berättelsetradition. I sina forskningar utgick han från sin lärare Kaarle Krohns geografisk-historiska metod, den s.k. finska skolan, som baserar sig på en jämförelse av traditionsalstrens texter: genom att jämföra olika varianter av en text skall man kunna fastställa textens ursprungliga form, ursprungsort och -tid samt spridningsvägar. 1910 publicerade A. Verzeichnis der Märchentypen, där han enligt innehåll och motiv indelar sagorna i olika typer. A. gav varje sagotyp ett namn och ett kodnummer, t.ex. "Aa 510" står för "Askungen".
Bland dem som representerade den finska skolan blev A. den internationellt mest kända. Vid utarbetandet av sin typologi samarbetade han inte endast med Krohn, utan även med en stor skara folklorister, bl.a. den finlandssvenske sagoforskaren Oskar Hackman, dansken Axel Olrik, tysken Johannes Boldt och den rikssvenske sagoforskaren C.W. von Sydow. Efter A:s död vidareutvecklades typologiseringssystemet av den amerikanske folkloristen Stith Thompson (The Types of the Folk-tale. A Classification and Bibliography, 1927) vid universitetet i Indiana och koden ändrades till "AT" eller "AaTh". När nya paradigm s.s. funktionalism, strukturalism och performans under 1900-t:s lopp vann insteg i den folkloristiska forskningen fanns det många som ansåg att A:s typologiseringssystem var föråldrat, och det utsattes för hård kritik. Men än idag används A:s metod som ett komplement till andra nyare forskningsmetoder. För den som vill forska i berättartradition är A:s typkatalog ett nödvändigt redskap. (J. Hautala, Suomalainen kansanrunoudentutkimus, 1954; Kalevalaseuran vuosikirja 47. Omistettu Antti Aarnen satavuotismuistolle, 1967) (Ann-Mari Häggman)
A. vann världsrykte genom att utveckla ett system för typologisering av berättelsetradition. I sina forskningar utgick han från sin lärare Kaarle Krohns geografisk-historiska metod, den s.k. finska skolan, som baserar sig på en jämförelse av traditionsalstrens texter: genom att jämföra olika varianter av en text skall man kunna fastställa textens ursprungliga form, ursprungsort och -tid samt spridningsvägar. 1910 publicerade A. Verzeichnis der Märchentypen, där han enligt innehåll och motiv indelar sagorna i olika typer. A. gav varje sagotyp ett namn och ett kodnummer, t.ex. "Aa 510" står för "Askungen".
Bland dem som representerade den finska skolan blev A. den internationellt mest kända. Vid utarbetandet av sin typologi samarbetade han inte endast med Krohn, utan även med en stor skara folklorister, bl.a. den finlandssvenske sagoforskaren Oskar Hackman, dansken Axel Olrik, tysken Johannes Boldt och den rikssvenske sagoforskaren C.W. von Sydow. Efter A:s död vidareutvecklades typologiseringssystemet av den amerikanske folkloristen Stith Thompson (The Types of the Folk-tale. A Classification and Bibliography, 1927) vid universitetet i Indiana och koden ändrades till "AT" eller "AaTh". När nya paradigm s.s. funktionalism, strukturalism och performans under 1900-t:s lopp vann insteg i den folkloristiska forskningen fanns det många som ansåg att A:s typologiseringssystem var föråldrat, och det utsattes för hård kritik. Men än idag används A:s metod som ett komplement till andra nyare forskningsmetoder. För den som vill forska i berättartradition är A:s typkatalog ett nödvändigt redskap. (J. Hautala, Suomalainen kansanrunoudentutkimus, 1954; Kalevalaseuran vuosikirja 47. Omistettu Antti Aarnen satavuotismuistolle, 1967) (Ann-Mari Häggman)
Aarne, Antti. Som utvecklare av ett folkloristiskt typologiseringssystem blev han känd i fackkretsar över hela världen. Foto: Museiverket.