Allhelgonadagen, Alla helgons dag, infaller på lördagen mellan den 31/10 och den 6/11. A. går tillbaka dels på en medeltida katolsk minnesdag för helgon och martyrer 1/11, dels på Alla själars dag som firades den 2/11 till minne av alla avlidna. Denna dag var viktig i den folkliga traditionen, medan A. spelade en större roll inom kyrkan. Alla själars dag firades med processioner och klockringning, men också med profana fester där mat, dryck och ofog ingick. Dagen avskaffades som helgdag under reformationen, medan A. kvarstod till 1772, och återinfördes 1955 i en dubbelhelg under den annars helgfattiga hösten (helgdagar).
I Finland återgår A. också på den rörliga skördefesten kekri, keyri, köyri, som firades när årets skörd var bärgad. Den uppfattades som ett årsskifte, då utomhusarbetet skulle vara avslutat. Pigor och drängar kunde byta arbetsgivare. Som gräns mellan två perioder var kekri en tabuiserad tid och förbands med folkliga trosföreställningar, något som senare förknippades med julen. På 1800-t. blev det allt vanligare att fira kekri den 1/11, vilket gjorde att den alltmera sammanföll med A. och koncentrerades kring minnet av de döda.
I modern tid präglas A. av kyrkan. Denna helg är de dödas minnesdag, man besöker begravningsplatserna och sedan början av 1900-t. smyckas gravarna med tända ljus. Konserter är vanliga och minnesgudstjänster arrangeras där varje avliden församlingsmedlems namn läses upp varvid ett ljus tänds för honom. - Sedan 1990-t. har den amerikanska halloweenfesten den 31/10 blivit allt allmännare i synnerhet bland barn och ungdom. Särskilt skolorna omhuldar festen genom att ordna maskerader där döden, spöken och häxor är centrala teman. Halloween tenderar att förläggas till den helg där a. ingår.(K. Vilkuna, Vuotuinen ajantieto, 1950; M. Rehnberg, Ljusen på gravarna, 1965; Åboländskt magasin, temanummer kring Åboländska årsfester, 1985; S. Karjalainen m.fl., Uusi ajantieto, 1989; N.-A. Bringéus, Årets festdagar, 1999) (Ulrika Wolf-Knuts)
I Finland återgår A. också på den rörliga skördefesten kekri, keyri, köyri, som firades när årets skörd var bärgad. Den uppfattades som ett årsskifte, då utomhusarbetet skulle vara avslutat. Pigor och drängar kunde byta arbetsgivare. Som gräns mellan två perioder var kekri en tabuiserad tid och förbands med folkliga trosföreställningar, något som senare förknippades med julen. På 1800-t. blev det allt vanligare att fira kekri den 1/11, vilket gjorde att den alltmera sammanföll med A. och koncentrerades kring minnet av de döda.
I modern tid präglas A. av kyrkan. Denna helg är de dödas minnesdag, man besöker begravningsplatserna och sedan början av 1900-t. smyckas gravarna med tända ljus. Konserter är vanliga och minnesgudstjänster arrangeras där varje avliden församlingsmedlems namn läses upp varvid ett ljus tänds för honom. - Sedan 1990-t. har den amerikanska halloweenfesten den 31/10 blivit allt allmännare i synnerhet bland barn och ungdom. Särskilt skolorna omhuldar festen genom att ordna maskerader där döden, spöken och häxor är centrala teman. Halloween tenderar att förläggas till den helg där a. ingår.(K. Vilkuna, Vuotuinen ajantieto, 1950; M. Rehnberg, Ljusen på gravarna, 1965; Åboländskt magasin, temanummer kring Åboländska årsfester, 1985; S. Karjalainen m.fl., Uusi ajantieto, 1989; N.-A. Bringéus, Årets festdagar, 1999) (Ulrika Wolf-Knuts)