arbetslöshet. Förekomsten av massarbetslöshet är ett till industrialiseringen knutet fenomen. I Finland uppstod förutsättningar härför på 1870-t., då skråväsendet upphävdes och fullständig flyttnings- och näringsfrihet infördes. I den mån a. förekom under 1800-talets sista och 1900-talets första decennier drabbade den huvudsakligen byggnadsarbetarna som en säsongbetingad a. under vintrarna. Perioder med svårare konjunkturarbetslöshet inträffade dock ungefär en gång under varje årtionde.
Den världsomfattande ekonomiska depressionen på 1930-t. medförde även i Finland en betydande a. och framtvingade en omfattande arbetslöshetshjälp anordnad av samhället (arbetsmarknadspolitik). I februari 1932 registrerades hela 92 000 arbetslösa.
Efter andra världskriget upplevde Finland en kort period med hög sysselsättning i stället för en väntad, på demobiliseringen följande massarbetslöshet, men försämrade exportkonjunkturer resulterade 1948 i en vidsträckt a. Den förblev på hög nivå under hela 1950-t. med undantag av några konjunkturellt goda år (bl.a. 1950 o. 1951 tack vare den s.k. Korea- boomen). En stor del av de arbetslösa kunde dock placeras i sysselsättningsarbeten, varför den faktiska a. kunde hållas relativt obetydlig.
Vid 1960-talets inbrott minskade a. kraftigt och förblev vid en ringa friktionsarbetslöshet fram till mitten av decenniet, då en försämring i konjunkturläget framkallade en omfattande a. under åren 1967-69 (maximum jan. 1968 med ca 125 000 arbetslösa). Den ekonomiska avmattningen under senare hälften av 1970-t. medförde en dittills rekordartad a. med tidtals inemot 200 000 arbetslösa; bland de hårdast drabbade grupperna befann sig denna gång ungdomen. Ännu högre siffror, upp till en halv miljon arbetssökande, inräknades under depressionen under förra delen av 1990-t., som var den svåraste som någonsin drabbat ett västligt industriland. Även sedan denna övervunnits har a. förblivit hög i Finland i en europeisk jämförelse.
Beträffande a. föreligger stora regionala variationer. I de ekonomiskt svagast utvecklade områdena i ö. och n. Finland har en mer eller mindre permanent a. förekommit sedan andra världskriget, vilket sammanhänger med den stora strukturomvandlingen inom näringslivet. De övriga näringsgrenarna har inte förmått suga upp den arbetskraft som frigjordes från den s.k. modernäringen. Småbrukarbefolkningen, som traditionellt var beroende av vinterarbete i skogarna för sin utkomst, berövades genom skogsbrukets mekanisering till stor del denna viktiga förvärvskälla. Brist på arbetskraft har kunnat uppträda i det högt industrialiserade s. Finland samtidigt som landets nordliga och östliga regioner upplever en svår a. Detta har man försökt motverka genom energiska regionalpolitiska åtgärder, som även i viss utsträckning burit frukt.
Allmänt taget har de arbetstagargrupper som saknar yrkesutbildning drabbats hårdast av a. Sedan 1960-t. har a. uppträtt även bland akademiker (en omfattande akademikerarbetslöshet förekom redan på 1930- t.), särskilt bland humanister och statsvetare. En del av den okvalificerade arbetskraft som friställdes på 1990- t. kunde inte få anställning ens under de goda åren i slutet av decenniet, eftersom arbetsmarknaden förändrats radikalt genom informationsteknologins utveckling och de helt nya krav denna ställer på arbetskraften. De långtidsarbetslösa, personer som oavbrutet varit utan arbete i minst ett år, ökade från ca 3 000 i början av 1990-t. till 80 000 ett decennium senare. Dessa kan erhålla arbetslöshetspension.
De arbetslösas intressen bevakas bl.a. av Finlands arbetslösas samarbetsorganisation TVY (Työttömien valtakunnallinen yhteistyöjärjestö TVY), Hfrs, gr. 1991, som 2003 hade drygt tvåhundra medlemsföreningar runt om i landet. Organisationen är sedan 1993 medlem i det europeiska arbetslöshetsnätverket ENU, där 15 länder är representerade. (E. Kuusi, Talvityöttömyys Suomen suurimmissa kaupungeissa, 1914; E. Kahra, Työttömyys vuosina 1928-36, 1938; T. Pulkkinen, Työttömyyden levinneisyys, 1956; M. Mikkola, Työttömyysturvan ehdoista, 1979; J. Kalela, Työttömyys 1900-luvun suomalaisessa yhteiskuntapolitiikassa, 1989; R. Parikka, red., Työ ja työttömyys, 1994)
Den världsomfattande ekonomiska depressionen på 1930-t. medförde även i Finland en betydande a. och framtvingade en omfattande arbetslöshetshjälp anordnad av samhället (arbetsmarknadspolitik). I februari 1932 registrerades hela 92 000 arbetslösa.
Efter andra världskriget upplevde Finland en kort period med hög sysselsättning i stället för en väntad, på demobiliseringen följande massarbetslöshet, men försämrade exportkonjunkturer resulterade 1948 i en vidsträckt a. Den förblev på hög nivå under hela 1950-t. med undantag av några konjunkturellt goda år (bl.a. 1950 o. 1951 tack vare den s.k. Korea- boomen). En stor del av de arbetslösa kunde dock placeras i sysselsättningsarbeten, varför den faktiska a. kunde hållas relativt obetydlig.
Vid 1960-talets inbrott minskade a. kraftigt och förblev vid en ringa friktionsarbetslöshet fram till mitten av decenniet, då en försämring i konjunkturläget framkallade en omfattande a. under åren 1967-69 (maximum jan. 1968 med ca 125 000 arbetslösa). Den ekonomiska avmattningen under senare hälften av 1970-t. medförde en dittills rekordartad a. med tidtals inemot 200 000 arbetslösa; bland de hårdast drabbade grupperna befann sig denna gång ungdomen. Ännu högre siffror, upp till en halv miljon arbetssökande, inräknades under depressionen under förra delen av 1990-t., som var den svåraste som någonsin drabbat ett västligt industriland. Även sedan denna övervunnits har a. förblivit hög i Finland i en europeisk jämförelse.
Beträffande a. föreligger stora regionala variationer. I de ekonomiskt svagast utvecklade områdena i ö. och n. Finland har en mer eller mindre permanent a. förekommit sedan andra världskriget, vilket sammanhänger med den stora strukturomvandlingen inom näringslivet. De övriga näringsgrenarna har inte förmått suga upp den arbetskraft som frigjordes från den s.k. modernäringen. Småbrukarbefolkningen, som traditionellt var beroende av vinterarbete i skogarna för sin utkomst, berövades genom skogsbrukets mekanisering till stor del denna viktiga förvärvskälla. Brist på arbetskraft har kunnat uppträda i det högt industrialiserade s. Finland samtidigt som landets nordliga och östliga regioner upplever en svår a. Detta har man försökt motverka genom energiska regionalpolitiska åtgärder, som även i viss utsträckning burit frukt.
Allmänt taget har de arbetstagargrupper som saknar yrkesutbildning drabbats hårdast av a. Sedan 1960-t. har a. uppträtt även bland akademiker (en omfattande akademikerarbetslöshet förekom redan på 1930- t.), särskilt bland humanister och statsvetare. En del av den okvalificerade arbetskraft som friställdes på 1990- t. kunde inte få anställning ens under de goda åren i slutet av decenniet, eftersom arbetsmarknaden förändrats radikalt genom informationsteknologins utveckling och de helt nya krav denna ställer på arbetskraften. De långtidsarbetslösa, personer som oavbrutet varit utan arbete i minst ett år, ökade från ca 3 000 i början av 1990-t. till 80 000 ett decennium senare. Dessa kan erhålla arbetslöshetspension.
De arbetslösas intressen bevakas bl.a. av Finlands arbetslösas samarbetsorganisation TVY (Työttömien valtakunnallinen yhteistyöjärjestö TVY), Hfrs, gr. 1991, som 2003 hade drygt tvåhundra medlemsföreningar runt om i landet. Organisationen är sedan 1993 medlem i det europeiska arbetslöshetsnätverket ENU, där 15 länder är representerade. (E. Kuusi, Talvityöttömyys Suomen suurimmissa kaupungeissa, 1914; E. Kahra, Työttömyys vuosina 1928-36, 1938; T. Pulkkinen, Työttömyyden levinneisyys, 1956; M. Mikkola, Työttömyysturvan ehdoista, 1979; J. Kalela, Työttömyys 1900-luvun suomalaisessa yhteiskuntapolitiikassa, 1989; R. Parikka, red., Työ ja työttömyys, 1994)
arbetslöshet. Demonstranter vid Ständerhuset i Hfrs under pågående budgetmangling i augusti 2001. Foto Lehtikuva Oy, J. Ritola.
Arbetslöshet 1975 - 2009. Diagram: Arttu Paarlahti.