båtsman, den indelta soldatens motsvarighet inom flottan. Utskrivningar var det traditionella sättet att skaffa fram b. inom svenska rikets gränser, men man önskade befria sig från beroendet av dem eftersom de var förknippade med ett antal olägenheter. Under 1620-t. genomfördes ett experiment med ett alternativ till utskrivning. Man tillämpade en kort tid ett rekryteringssystem som uppvisade stora likheter med det som var förhärskande inom rytteriet. Tre (av totalt fyra) båtsmanskompanier skulle rekryteras längs kusten i Nyland och Egentliga Finland, men försöket föll inte väl ut.
År 1629 ålades städerna i riket att hålla flottan med ett visst antal b. Av dem ansvarade Viborg och Åbo för inemot hälften. 1634 infördes båtsmansrotering på landsbygden närmast kusten. I Finland sammanfördes fem krono- och skattebönder eller tio frälsebönder i en permanent rote med uppgift att ständigt hålla kronan med en b. samt förse honom med en del av hans nödtorft, från 1650-t. även ett torp. Båtsmansroteringen är direkt jämförbar med det system som började tillämpas för rekrytering av fotfolk under Karl XI:s tid, det s.k. ständiga knekthållet (indelningsverket).
Det sammanlagda antalet b. från Finland rörde sig om 1 200 man. I krig var båtsmännen från Finland dubbelt fler än så. Vid mitten av 1600-t. ålades nämligen städer och landsbygdsrotar att under krigstid ställa upp dubbelt antal b.
Efter det sjömilitära fiaskot i skånska kriget på 1670-t. blev det uppenbart att flottans manskap inte höll måttet. Som ett led i reformarbetet efter kriget flyttades flottans huvudbas från Stockholm till Karlskrona, samtidigt som ett nytt båtsmanshåll inrättades i de kustsocknar som fanns i närheten av sistnämnda stad. De första båtsmännen till de nya s.k. båtsmansrusthållen fick man genom att omplacera båtsmännen från de rekryteringsområden som låg längst bort från Karlskrona. På detta sätt förflyttades i början av 1680-t. åtminstone 1 000 b. från Finland, inklusive familjer rörde det sig om ett par tusen personer som fick nya hemorter i Blekinge eller Södra Möre härad i Kalmar län.
Fr.o.m. 1680-t. rekryterades endast ett kompani b. i Finland, närmare bestämt på Åland och i s.v. Finlands skärgård (449 rotar, varav 190 åländska).
Enligt de bestämmelser som gällde i slutet av 1600-t. skulle b. på landsbygden vara mellan 18 och 36 år. Vid antagningen betalade roten städsel eller lega åt b.; dessutom fick han en viss årlig kontant lön. B. skulle vidare få ett torp samt lada, loge och fähus, vartill han erhöll vissa klädespersedlar, som strumpor, skor, skjortor, rock och byxor, vid uppbådet. (J. Stormbom, Båtsmanshållet i sydvästra Finland på 1700-t., 1959)
År 1629 ålades städerna i riket att hålla flottan med ett visst antal b. Av dem ansvarade Viborg och Åbo för inemot hälften. 1634 infördes båtsmansrotering på landsbygden närmast kusten. I Finland sammanfördes fem krono- och skattebönder eller tio frälsebönder i en permanent rote med uppgift att ständigt hålla kronan med en b. samt förse honom med en del av hans nödtorft, från 1650-t. även ett torp. Båtsmansroteringen är direkt jämförbar med det system som började tillämpas för rekrytering av fotfolk under Karl XI:s tid, det s.k. ständiga knekthållet (indelningsverket).
Det sammanlagda antalet b. från Finland rörde sig om 1 200 man. I krig var båtsmännen från Finland dubbelt fler än så. Vid mitten av 1600-t. ålades nämligen städer och landsbygdsrotar att under krigstid ställa upp dubbelt antal b.
Efter det sjömilitära fiaskot i skånska kriget på 1670-t. blev det uppenbart att flottans manskap inte höll måttet. Som ett led i reformarbetet efter kriget flyttades flottans huvudbas från Stockholm till Karlskrona, samtidigt som ett nytt båtsmanshåll inrättades i de kustsocknar som fanns i närheten av sistnämnda stad. De första båtsmännen till de nya s.k. båtsmansrusthållen fick man genom att omplacera båtsmännen från de rekryteringsområden som låg längst bort från Karlskrona. På detta sätt förflyttades i början av 1680-t. åtminstone 1 000 b. från Finland, inklusive familjer rörde det sig om ett par tusen personer som fick nya hemorter i Blekinge eller Södra Möre härad i Kalmar län.
Fr.o.m. 1680-t. rekryterades endast ett kompani b. i Finland, närmare bestämt på Åland och i s.v. Finlands skärgård (449 rotar, varav 190 åländska).
Enligt de bestämmelser som gällde i slutet av 1600-t. skulle b. på landsbygden vara mellan 18 och 36 år. Vid antagningen betalade roten städsel eller lega åt b.; dessutom fick han en viss årlig kontant lön. B. skulle vidare få ett torp samt lada, loge och fähus, vartill han erhöll vissa klädespersedlar, som strumpor, skor, skjortor, rock och byxor, vid uppbådet. (J. Stormbom, Båtsmanshållet i sydvästra Finland på 1700-t., 1959)
båtsman. Båtsmanstorpet Lillholmen i Västanfjärd är en typisk parstuga. Den ägs sedan 1970 av Svenska folkskolans vänner. Foto: Schildts bildarkiv, H. Ekberg.