Bergbom, Kaarlo

Bergbom, Kaarlo Juhana (f. 2/10 1843 Viborg, d. 17/1 1906 Hfrs), teaterledare och författare, fil.dr 1868. Bergbom nåddes redan i barndomshemmet av den finsknationella väckelsen och vistades i flera repriser i Saarijärvi för att lära sig finska. Han debuterade som dramatisk författare vid 19 års ålder med ett sorgespel på vers, Pombal och jesuiterna (1863), som uruppfördes 1865 (på fi. 1908). Senare skrev Bergbom flera skådespel och noveller på finska. Han deltog under senare hälften av 1800-t. aktivt i huvudstadens finska teatersträvanden och var vid upprättandet av en fast finskspråkig scen 1872 självskriven som dess chef. Bergbom stod i ledningen för denna teater (Kansallisteatteri) i 33 år, och var dessutom både dramaturg och regissör. Han vägledde och uppmuntrade ett flertal dramatiker, främst Aleksis Kivi och Minna Canth samt Gustaf von Numers. Han hade dessutom en god blick för skådespelarförmågor; upptäckte bl.a. Ida Aalberg, som han senare under hennes internationella karriär visade stor respekt för. Bergboms stora beläsenhet och utvecklade smak tryggade en värdefull repertoar. - Hans syster, Emilie Sofia Bergbom (1834-1905), var sin brors viktigaste stöd och skötte teaterns ekonomi. (J. Finne, Kaarlo Bergbom, henkilökuvaus, 1922; H. Krohn, Emilie Bergbom, 1917: U. Verho, Kaarlo Bergbomin draamankäsitys, 1951; Kaarlo Bergbom ja Suomalaisen teatterin synty, 1960; P. Savolainen, Ooppera suomalaisen kulttuuri-identiteetin rakentajana, 1999)