Kansallisteatteri, officiellt Suomen Kansallisteatteri, Finlands nationalscen. Kansallisteatteri uppstod 1872 under namnet Suomalainen teatteri (Finska teatern) som ett led i den finsk-nationella rörelsen. Den första truppen var till en del sammansatt av elever ur den rikssvenske skådespelaren Westermarcks elevskola och gav sin första föreställning i Björneborg 13/10 1872. Finska teatern flyttade följande år in på Arkadiateatern i Hfrs och gjorde sig efter hand bofast där. Under Kaarlo Bergboms (initiativtagare, chef till 1905) och hans syster Emilies ledning utvecklade sig teatern snabbt, och i Ida Aalberg fick den en dramatisk begåvning av ovanliga mått.
1902 flyttade teatern till en egen byggnad vid Järnvägstorget (ritad av Onni Tarjanne, restaurerad av Sari Schulman 2003) och antog då namnet Kansallisteatteri. Stora scenen (1 083 platser) är försedd med en vridscen. Teatern utvidgades 1954 med "lilla scenen" (311 sittplatser), ritad av Kaija & Heikki Sirén. 1976 tillkom studioscenen Willensauna, likaså belägen i tillbyggnaden från 1950-talet. Willensauna används för barnteater och som experimentscen, liksom ännu mindre Omapohja (50-70 platser i ett närliggande kvarter) från 1987.
Kansallisteatteri leddes i ett drygt halvsekel av endast två män, Eino Kalima (1917-50) och Arvi Kivimaa (1950-74). Vid sidan av dessa bör nämnas Pekka Alpo (bitr.dir. o. regissör 1920-47) och Wilho Ilmari (bitr.dir. o. regissör 1937-57). De lämnade båda betydande bidrag till teaterns konstnärliga utveckling, liksom chefen Kai Savola (1974-91). 1992-2010 leddes teatern av Maria-Liisa Nevala. Hon eftertträddes av Mika Myllyaho.
Kansallisteatteri har ofta utmärkt sig genom att för finländsk publik rekordsnabbt presentera omtalade utländska nyheter. Kring 2000 genomgick teatern en grundlig renovering. (R. Koskimies, Suomen K. 1902-50, 2 bd, 1953-72; Suomen Kansallisteatteri: Teatteritalo ennen ja nyt, 2003; H. Korsberg, Politiikan ja valtataistelun pyörteissä: tutkimus Suomen kansallisteatterin toiminnan poliittisuudesta 1930-1940-luvulla, 2004)
1902 flyttade teatern till en egen byggnad vid Järnvägstorget (ritad av Onni Tarjanne, restaurerad av Sari Schulman 2003) och antog då namnet Kansallisteatteri. Stora scenen (1 083 platser) är försedd med en vridscen. Teatern utvidgades 1954 med "lilla scenen" (311 sittplatser), ritad av Kaija & Heikki Sirén. 1976 tillkom studioscenen Willensauna, likaså belägen i tillbyggnaden från 1950-talet. Willensauna används för barnteater och som experimentscen, liksom ännu mindre Omapohja (50-70 platser i ett närliggande kvarter) från 1987.
Kansallisteatteri leddes i ett drygt halvsekel av endast två män, Eino Kalima (1917-50) och Arvi Kivimaa (1950-74). Vid sidan av dessa bör nämnas Pekka Alpo (bitr.dir. o. regissör 1920-47) och Wilho Ilmari (bitr.dir. o. regissör 1937-57). De lämnade båda betydande bidrag till teaterns konstnärliga utveckling, liksom chefen Kai Savola (1974-91). 1992-2010 leddes teatern av Maria-Liisa Nevala. Hon eftertträddes av Mika Myllyaho.
Kansallisteatteri har ofta utmärkt sig genom att för finländsk publik rekordsnabbt presentera omtalade utländska nyheter. Kring 2000 genomgick teatern en grundlig renovering. (R. Koskimies, Suomen K. 1902-50, 2 bd, 1953-72; Suomen Kansallisteatteri: Teatteritalo ennen ja nyt, 2003; H. Korsberg, Politiikan ja valtataistelun pyörteissä: tutkimus Suomen kansallisteatterin toiminnan poliittisuudesta 1930-1940-luvulla, 2004)
Kansallisteatteri vid Järnvägstorget är en av huvudstadens monumentalbyggnader. Den finska nationalteatern har ständigt verk ur världsdramatiken, finska klassiker samt moderna inhemska och utländska pjäser på sin repertoar. Foto: Schildts bildarkiv, T. Johansson.