blåröda regeringen kallades den ministär som under ledning av Harri Holkeri bildades av socialdemokraterna och samlingspartiet efter riksdagsvalet 1987. De borgerliga partiledarna hade inför valet ingått en hemlig överenskommelse (kassaskåpsavtalet) om att bilda en regering tillsammans, om valutgången var gynnsam för dem. De borgerliga partierna fick majoritet i valet, men president Mauno Koivisto styrde utvecklingen mot bildandet av en koalition mellan socialdemokraterna och samlingspartiet, som nu återkom i regeringen efter drygt två decennier i oppositionen (finlandisering).
De båda huvudkoalitionspartierna som hade sju ministrar var kunde bl.a. tack vare gemensamma urbana värderingar och erfarenhet av samverkan i kommunalpolitiken samarbeta tämligen väl, trots att b. väckte stark opposition på sina håll inom socialdemokratin. Även Svenska folkpartiet (2 ministrar) och Finlands landsbygdsparti (1 minister) anslöt sig till b., som satt hela mandatperioden ut fram till våren 1991. Under denna tid drabbades den finländska ekonomin av svår överhettning, den s.k. kasinoekonomin, vars problem det dock blev den följande regeringens uppgift att försöka lösa.
De båda huvudkoalitionspartierna som hade sju ministrar var kunde bl.a. tack vare gemensamma urbana värderingar och erfarenhet av samverkan i kommunalpolitiken samarbeta tämligen väl, trots att b. väckte stark opposition på sina håll inom socialdemokratin. Även Svenska folkpartiet (2 ministrar) och Finlands landsbygdsparti (1 minister) anslöt sig till b., som satt hela mandatperioden ut fram till våren 1991. Under denna tid drabbades den finländska ekonomin av svår överhettning, den s.k. kasinoekonomin, vars problem det dock blev den följande regeringens uppgift att försöka lösa.