Brahe, Per (född 18/2 1602 Rydboholm, Uppland, död 12/9 1680 nära Stockholm), greve, riksdrots och generalguvernör i Finland. B. deltog med utmärkelse i Gustav II Adolfs krig, men drog sig 1631 på grund av klen hälsa tillbaka från krigstjänst och innehade därefter flera höga civila ämbeten i hemlandet. Han tillhörde oppositionen mot släkten Oxenstierna, vilket jämte hans otvivelaktiga duglighet var orsak till hans utnämning till generalguvernör i Finland. Under B:s tid som landets högsta administrator (1637-41 och 1648-54), den s.k. grevens tid, utvecklades närings- och kulturlivet kraftigt.
Efter ankomsten till Åbo inrättade B. sin centralförvaltning där och gjorde sig sedan bekant med landet genom vidsträckta resor; en av de längsta företogs sommaren 1639 över Tavastehus och Nyslott till Nordkarelen och Kajanaland (där B. från början av 1650-t. innehade en vidsträckt förläning, Kajana friherreskap; Kajana län) samt därifrån med forsbåt längs Ule älv till Uleåborg.
Vid återkomsten från en tidigare resa 1638 fällde B. omdömet att Finland genom ett förnuftigt begagnande av dess resurser skulle kunna nå en utveckling jämförbar med "ett av de icke mindre kungarikena i Europa". Befolkningens tröghet lade dock enligt B:s förmenande hinder i vägen. Oföretagsamheten kunde, trodde han, avlägsnas genom grundandet av goda skolor för utbildandet av dugliga präster och ämbetsmän. Redan 1629 hade Nils Bielke föreslagit inrättandet av en akademi i Finland, och 1636 yrkade Axel Oxenstierna på att akademin i Dorpat skulle flyttas till Åbo. Dessa planer upptogs av B., och då Åbo akademi grundades 1640 blev han dess första kansler och verksammaste gynnare.
Under sina resor i Finland hade B. även fäst sig vid hur få städerna var; då lanthandeln var förbjuden, innebar detta betydande olägenheter. Han lät därför grunda inte mindre än tio nya städer, vartill Hfrs 1640 flyttades till sin nuvarande plats, Åbo stadsplan omreglerades m.m. Han intresserade sig vidare för bergsbruket och anställde en bergmästare för att utöva uppsikten över bergväsendet. Samtidigt gjordes början till en regelbunden postföring, som underlättades genom bättre landsvägar och ett ökat antal gästgiverier. På undervisningsväsendets område lät B. också inrätta nya trivialskolor, t.ex. i Hfrs och Björneborg, medan mindre orter fick nöja sig med pedagogier. En stor del av B:s reformer hade förberetts av andra eller ingick i planer som gällde hela riket och syftade till en effektiverad resursmobilisering för den svenska statsmakten som i regel var involverad i något krig. Han karakteriserade själv sina insatser i Finland (i sin Tänkebok, tryckt 1806) med orden "Jag var med landet och landet med mig väl tillfreds", som återfinns inhuggna i sockeln till den staty som 1888 restes över honom i Åbo (W. Runeberg). Stiftelsen för Åbo Akademi instiftade 1987 ett prestigefyllt vetenskapspris som bär B:s namn. (P. Nordmann P. B. 1904; C.M. Schybergson, P. B. och Åbo Akademi, 2 bd, 1915-40, utg. P. B:s brevväxling rörande Åbo Akademi, 3 bd, 1922-38)
Efter ankomsten till Åbo inrättade B. sin centralförvaltning där och gjorde sig sedan bekant med landet genom vidsträckta resor; en av de längsta företogs sommaren 1639 över Tavastehus och Nyslott till Nordkarelen och Kajanaland (där B. från början av 1650-t. innehade en vidsträckt förläning, Kajana friherreskap; Kajana län) samt därifrån med forsbåt längs Ule älv till Uleåborg.
Vid återkomsten från en tidigare resa 1638 fällde B. omdömet att Finland genom ett förnuftigt begagnande av dess resurser skulle kunna nå en utveckling jämförbar med "ett av de icke mindre kungarikena i Europa". Befolkningens tröghet lade dock enligt B:s förmenande hinder i vägen. Oföretagsamheten kunde, trodde han, avlägsnas genom grundandet av goda skolor för utbildandet av dugliga präster och ämbetsmän. Redan 1629 hade Nils Bielke föreslagit inrättandet av en akademi i Finland, och 1636 yrkade Axel Oxenstierna på att akademin i Dorpat skulle flyttas till Åbo. Dessa planer upptogs av B., och då Åbo akademi grundades 1640 blev han dess första kansler och verksammaste gynnare.
Under sina resor i Finland hade B. även fäst sig vid hur få städerna var; då lanthandeln var förbjuden, innebar detta betydande olägenheter. Han lät därför grunda inte mindre än tio nya städer, vartill Hfrs 1640 flyttades till sin nuvarande plats, Åbo stadsplan omreglerades m.m. Han intresserade sig vidare för bergsbruket och anställde en bergmästare för att utöva uppsikten över bergväsendet. Samtidigt gjordes början till en regelbunden postföring, som underlättades genom bättre landsvägar och ett ökat antal gästgiverier. På undervisningsväsendets område lät B. också inrätta nya trivialskolor, t.ex. i Hfrs och Björneborg, medan mindre orter fick nöja sig med pedagogier. En stor del av B:s reformer hade förberetts av andra eller ingick i planer som gällde hela riket och syftade till en effektiverad resursmobilisering för den svenska statsmakten som i regel var involverad i något krig. Han karakteriserade själv sina insatser i Finland (i sin Tänkebok, tryckt 1806) med orden "Jag var med landet och landet med mig väl tillfreds", som återfinns inhuggna i sockeln till den staty som 1888 restes över honom i Åbo (W. Runeberg). Stiftelsen för Åbo Akademi instiftade 1987 ett prestigefyllt vetenskapspris som bär B:s namn. (P. Nordmann P. B. 1904; C.M. Schybergson, P. B. och Åbo Akademi, 2 bd, 1915-40, utg. P. B:s brevväxling rörande Åbo Akademi, 3 bd, 1922-38)
Brahe, Per. Under sin tid som generalguvernör i Finland lät han grunda tio nya städer och flytta Helsingfors. Oljemålning av David Beck. Foto: Museiverket.