Kajana län

Kajana län eller Kajaneborgs län, som motsvarade det nuvarande Kajanaland, var länge ett öde område. Först sedan Gustav Vasa 1552 påbjudit dess kolonisation uppstod där en talrikare bosättning, uppmuntrad genom frihetsår och skattelindringar. I denna strategiskt sett viktiga landsdel anlades Kajaneborg i början av 1600-t., och 1651 fick Per Brahe Kajana län och några andra socknar i förläning. Han befriade invånarna från soldatutskrivningar mot att de skulle underhålla ett antal dragoner och under krigstid försvara gränsen. Sedan länet indragits till kronan under Karl XI:s reduktion, frikallades allmogen från knektutskrivningar mot att i gengäld i krigstid uppställa 150 man som besättning i fästningen. Trots en 1703 ingången gränsfred härjades Kajana län 1712 av ryssarna, sedan några ryska köpmäns varor konfiskerats ("vadmalskriget"). Kajaneborg intogs 1716, och trakten ödelades helt. Efter Nystadsfreden förlorade Kajana län alltmer sin särställning; 1788 infördes roteringsverket, varvid allmogens befrielse från krigstjänst upphörde.