busstrafik. Buss definieras enligt fordonslagen av 2002 som ett för persontransport avsett fordon med plats för fler än åtta personer utöver föraren (bil).
B. övervakas av kommunikationsministeriet, som beviljar trafiktillstånd (biltrafik) för snabbturslinjer som överskrider länsgränserna. Inom länen beviljas tillstånden av länsstyrelserna, vartill 28 städer beviljar sådana inom sitt område. Tillstånden är i kraft tio år, vilket skapar kontinuitet inom b.
Antalet passagerare inom b. i Finland var 1999 245 miljoner. Två av tre resor inom kollektivtrafiken företas med buss. B. kan indelas i landsbygdstrafik (20,3 % av passagerarna 1999), lokaltrafik i små och medelstora städer (25,8 %), entreprenadtrafik med offerttävlingar mellan konkurrerande trafikidkare (45,5 %) i Hfrs (sedan 1994) och Åbo (sedan 1998), snabbturstrafik (3,0 %) samt chartertrafik (5,2 %) i olika former, inkluderande servicetrafik i glesbygderna. Drygt 260 kommuner kan erbjuda sina invånare subventionerade regionbiljetter i ett 40-t. samarbetsområden för kollektivtrafiken. I Finland är drygt 80 % av b. självbärande, vilket är en hög siffra i jämförelse med de övriga (gamla) EU-länderna.
Antalet bussföretag i landet är drygt 400, av vilka flertalet (67 %) äger 1-10 bussar. Mer än 100 bussar har endast nio bussföretag, och två av de tre kommunala trafikverken (i Hfrs, Tfrs och Åbo). De privata trafikidkarna (389 st. 1999) är organiserade i förbundet Linja-autoliitto, gr. 1928, som bl.a. har åstadkommit ett enhetligt biljettsystem för hela landet. Förbundets medlemsföretag sysselsatte år 2000 ca 10 900 personer, största delen chaufförer, i ca 6 500 bussar. Utbildning till busschaufför ges vid yrkesutbildningscentra för vuxna. Lärotiden är sex månader.
Linja-autoliitto bildade 1933 företaget Oy Matkahuolto Ab (ca 900 anst. 2001), som upprätthåller bussterminaler på 64 orter (landets första bussterminal inrättades 1929 i Tfrs) och bl.a. handhar försäljningen av biljetter på uppdrag av Linja-autoliitto.
Den första bussen kom till landet redan 1905. År 1913 öppnades några busslinjer, bl.a. på den 130 km långa sträckan mellan Karleby och Kyyjärvi. Postbusstrafiken, som inleddes 1921 mellan Sodankylä och Rovaniemi, spelade länge en viktig roll för kommunikationerna i landets glesbygder. B. utvecklades kraftigt under 1920- o. -30-t. men led svårt avbräck genom andra världskriget, som också tärde hårt på bussbeståndet: före kriget fanns det 3 200 bussar, efter kriget endast 1 200. Staten grundade 1940 bussbolaget Oy Pohjolan Liikenne Ab för att sköta trafiken utmed Ishavsvägen från Rovaniemi till Petsamo, som var ett andningshål under den korta fredsperioden 1940-41. Bolaget förvävades av Järnvägsstyrelsen 1949 och ingår numera i VR-koncernen. Det köpte 1999 ett av de anrikaste privata bussföretagen, Onni Vilkas Oy. Antalet bussar i Finland överskred 1998 för första gången niotusen. De busshistoriska traditionerna omhuldas av sällskapet Suomen linja-autohistoriallinen seura, Lahtis, gr. 1978. Se även kommunikationer. (Y. Raevuori, Linja-autoliikenteen vaiheet, 1948; M. Viitaniemi/A. Mäkelä, Suomen linja- autoliikenteen historia, 1978; T. Herranen, Petsamosta Hankoon: Pohjolan liikenteen 50 vuotta, 1990)
B. övervakas av kommunikationsministeriet, som beviljar trafiktillstånd (biltrafik) för snabbturslinjer som överskrider länsgränserna. Inom länen beviljas tillstånden av länsstyrelserna, vartill 28 städer beviljar sådana inom sitt område. Tillstånden är i kraft tio år, vilket skapar kontinuitet inom b.
Antalet passagerare inom b. i Finland var 1999 245 miljoner. Två av tre resor inom kollektivtrafiken företas med buss. B. kan indelas i landsbygdstrafik (20,3 % av passagerarna 1999), lokaltrafik i små och medelstora städer (25,8 %), entreprenadtrafik med offerttävlingar mellan konkurrerande trafikidkare (45,5 %) i Hfrs (sedan 1994) och Åbo (sedan 1998), snabbturstrafik (3,0 %) samt chartertrafik (5,2 %) i olika former, inkluderande servicetrafik i glesbygderna. Drygt 260 kommuner kan erbjuda sina invånare subventionerade regionbiljetter i ett 40-t. samarbetsområden för kollektivtrafiken. I Finland är drygt 80 % av b. självbärande, vilket är en hög siffra i jämförelse med de övriga (gamla) EU-länderna.
Antalet bussföretag i landet är drygt 400, av vilka flertalet (67 %) äger 1-10 bussar. Mer än 100 bussar har endast nio bussföretag, och två av de tre kommunala trafikverken (i Hfrs, Tfrs och Åbo). De privata trafikidkarna (389 st. 1999) är organiserade i förbundet Linja-autoliitto, gr. 1928, som bl.a. har åstadkommit ett enhetligt biljettsystem för hela landet. Förbundets medlemsföretag sysselsatte år 2000 ca 10 900 personer, största delen chaufförer, i ca 6 500 bussar. Utbildning till busschaufför ges vid yrkesutbildningscentra för vuxna. Lärotiden är sex månader.
Linja-autoliitto bildade 1933 företaget Oy Matkahuolto Ab (ca 900 anst. 2001), som upprätthåller bussterminaler på 64 orter (landets första bussterminal inrättades 1929 i Tfrs) och bl.a. handhar försäljningen av biljetter på uppdrag av Linja-autoliitto.
Den första bussen kom till landet redan 1905. År 1913 öppnades några busslinjer, bl.a. på den 130 km långa sträckan mellan Karleby och Kyyjärvi. Postbusstrafiken, som inleddes 1921 mellan Sodankylä och Rovaniemi, spelade länge en viktig roll för kommunikationerna i landets glesbygder. B. utvecklades kraftigt under 1920- o. -30-t. men led svårt avbräck genom andra världskriget, som också tärde hårt på bussbeståndet: före kriget fanns det 3 200 bussar, efter kriget endast 1 200. Staten grundade 1940 bussbolaget Oy Pohjolan Liikenne Ab för att sköta trafiken utmed Ishavsvägen från Rovaniemi till Petsamo, som var ett andningshål under den korta fredsperioden 1940-41. Bolaget förvävades av Järnvägsstyrelsen 1949 och ingår numera i VR-koncernen. Det köpte 1999 ett av de anrikaste privata bussföretagen, Onni Vilkas Oy. Antalet bussar i Finland överskred 1998 för första gången niotusen. De busshistoriska traditionerna omhuldas av sällskapet Suomen linja-autohistoriallinen seura, Lahtis, gr. 1978. Se även kommunikationer. (Y. Raevuori, Linja-autoliikenteen vaiheet, 1948; M. Viitaniemi/A. Mäkelä, Suomen linja- autoliikenteen historia, 1978; T. Herranen, Petsamosta Hankoon: Pohjolan liikenteen 50 vuotta, 1990)
busstrafik. Antalet bussar fördubblades under senare delen av 1900-t. Diagram: Arttu Paarlahti.