Cygnaeus, Uno (f. 12/10 1810 Tavastehus, d. 2/1 1888 Hfrs), skolman, "folkskolans fader i Finland", kusin till Fredrik C. Han blev fil. mag. 1836, prästvigdes följande år och tog 1839 anställning i rysk-amerikanska handelskompaniet, varefter han under fem år verkade som präst på ön Sitka utanför Alaska. Efter återkomsten var C. verksam i S:t Petersburg bl.a. som föreståndare för S:t Marie finska församlings skola 1846-58.
Denna tid blev mycket betydelsefull för hans egen pedagogiska utveckling. Sedan kejsar Alexander II 1856 uppmanat senaten att framlägga förslag till organisation av skolor för folkbildningen inom kommunerna på landet, avgav domkapitlen sina utlåtanden i ärendet. Enskilda medborgare bereddes möjlighet att uttala sig om dem, och C. utnyttjade tillfället och framlade egna förslag. Han påvisade att domkapitlen hade uppfattat folkskolans ändamål alldeles skevt och ensidigt, då de blott velat göra den till en förberedande anstalt för skriftskolan. I stället borde den ge folket allmän medborgerlig bildning. Ett väl utrustat lärarseminarium borde grundas. Skolor borde inrättas också för flickor och inte enbart för gossar. C:s förslag skilde sig så påtagligt från alla övriga insända utlåtanden att han erhöll i uppdrag att som statsstipendiat inhämta kunskap om folkbildningens ståndpunkt i andra länder och därefter avge betänkande i ärendet.
C. företog en europeisk studieresa, som räckte ett drygt år, och utarbetade efter hemkomsten sina Förslag rörande Folkskoleväsendet i Finland, som utkom av trycket 1861. Dessa förslag omfattade upprättande av ett seminarium i Jyväskylä jämte s.k. normalskolor, en barnkrubba och barnträdgård. På landet skulle inrättas byskolor och sockenskolor och i städerna stadsskolor för både flickor och gossar.
Sedan en granskningskommitté ytterligare förbättrat C:s förslag, utfärdades på grundvalen av dem Finlands första folkskolförordning den 11 maj 1866. Redan 1863 hade ett seminarium för utbildning av folkskollärare och -lärarinnor upprättats i Jyväskylä och C. hade utsetts att leda det.
När överstyrelsen för skolväsendet i Finland grundades, blev C. medlem av denna. Han var överinspektor för folkskolorna 1870-88. I denna tjänst blev hans främsta uppgift att organisera folkskolväsendet och att grunda nya skolor.
C. hade inte själv fått pedagogisk utbildning, men han hade i många år verkat som lärare och under sin verksamhet på Sitka och i S:t Petersburg kommit till insikt om vilken utomordentlig betydelse en förbättrad folkbildning hade för ett folk. Därför satte han den allmänt medborgerliga bildningen främst på sitt pedagogiska reformprogram och därför yrkade han på att skolan skulle skiljas från kyrkan. Även såtillvida var han framsynt att han krävde en gedigen lärarutbildning och kämpade för kvinnans rätt till utbildning jämsides med mannen och att han i folkskolans läroprogram beaktade handarbetet och den fysiska fostran. - C. hedrades 1877 med doktorsvärdighet h.c. vid Uppsala universitet. (G.F. Lönnbeck, U. C., 1910; A. Halila, Suomen kansakoululaitoksen historia I 1949; E. Aurola, Venäjän koululaitos ja U. C., 1969; V. Nurmi, U. C., suomalainen koulumies ja kasvattaja, 1988; Kasvatus työn kautta työhön: teknologiakoulutuksen isä U. C., 1999) (Gösta Cavonius)
Denna tid blev mycket betydelsefull för hans egen pedagogiska utveckling. Sedan kejsar Alexander II 1856 uppmanat senaten att framlägga förslag till organisation av skolor för folkbildningen inom kommunerna på landet, avgav domkapitlen sina utlåtanden i ärendet. Enskilda medborgare bereddes möjlighet att uttala sig om dem, och C. utnyttjade tillfället och framlade egna förslag. Han påvisade att domkapitlen hade uppfattat folkskolans ändamål alldeles skevt och ensidigt, då de blott velat göra den till en förberedande anstalt för skriftskolan. I stället borde den ge folket allmän medborgerlig bildning. Ett väl utrustat lärarseminarium borde grundas. Skolor borde inrättas också för flickor och inte enbart för gossar. C:s förslag skilde sig så påtagligt från alla övriga insända utlåtanden att han erhöll i uppdrag att som statsstipendiat inhämta kunskap om folkbildningens ståndpunkt i andra länder och därefter avge betänkande i ärendet.
C. företog en europeisk studieresa, som räckte ett drygt år, och utarbetade efter hemkomsten sina Förslag rörande Folkskoleväsendet i Finland, som utkom av trycket 1861. Dessa förslag omfattade upprättande av ett seminarium i Jyväskylä jämte s.k. normalskolor, en barnkrubba och barnträdgård. På landet skulle inrättas byskolor och sockenskolor och i städerna stadsskolor för både flickor och gossar.
Sedan en granskningskommitté ytterligare förbättrat C:s förslag, utfärdades på grundvalen av dem Finlands första folkskolförordning den 11 maj 1866. Redan 1863 hade ett seminarium för utbildning av folkskollärare och -lärarinnor upprättats i Jyväskylä och C. hade utsetts att leda det.
När överstyrelsen för skolväsendet i Finland grundades, blev C. medlem av denna. Han var överinspektor för folkskolorna 1870-88. I denna tjänst blev hans främsta uppgift att organisera folkskolväsendet och att grunda nya skolor.
C. hade inte själv fått pedagogisk utbildning, men han hade i många år verkat som lärare och under sin verksamhet på Sitka och i S:t Petersburg kommit till insikt om vilken utomordentlig betydelse en förbättrad folkbildning hade för ett folk. Därför satte han den allmänt medborgerliga bildningen främst på sitt pedagogiska reformprogram och därför yrkade han på att skolan skulle skiljas från kyrkan. Även såtillvida var han framsynt att han krävde en gedigen lärarutbildning och kämpade för kvinnans rätt till utbildning jämsides med mannen och att han i folkskolans läroprogram beaktade handarbetet och den fysiska fostran. - C. hedrades 1877 med doktorsvärdighet h.c. vid Uppsala universitet. (G.F. Lönnbeck, U. C., 1910; A. Halila, Suomen kansakoululaitoksen historia I 1949; E. Aurola, Venäjän koululaitos ja U. C., 1969; V. Nurmi, U. C., suomalainen koulumies ja kasvattaja, 1988; Kasvatus työn kautta työhön: teknologiakoulutuksen isä U. C., 1999) (Gösta Cavonius)
Cygnaeus, Uno. "Folkskolans fader" åstadkom genom sitt initiativ en genomgripande omvandling av det finländska samhället. Foto: Åbo Akademis bildsamlingar.