diskuskastning

diskuskastning, friidrottsgren. D. hör till de grenar där finländare noterat betydande framgångar; särskilt var detta fallet under 1900-talets tre första decennier, då ett flertal olympiska guldmedaljer erövrades. Werner Järvinen var guldmedaljör i s.k. antik d. vid olympiska spelen i Aten 1906. Världsrekord i "d. sammanlagt" (resultatet för höger och vänster hand sammanräknade) sattes 1913 av Elmer Niklander, diskussegraren i Antwerpen-OS 1920, med 90,13 m (45,57 + 44,56). Vid sidan av Niklander dominerades grenen under 1910-t. av Armas Taipale (1890-1976), som vid OS i Stockholm 1912 segrade såväl i d. sammanlagt som med "bästa hand" och 1920 i Antwerpen sekunderade Niklander genom att erövra silvermedaljen. Taipale kastade 1913 världsrekordresultatet 48,27 m, som överträffades först 1924. Silvermedaljer erhölls även vid de olympiska spelen i Paris och Amsterdam 1924 samt 1928 genom Vilho Niittymaa (1896-1979) och Antero Kivi (1904-81). Bäste finländske diskuskastare under 1930-t. var den även som höjdhoppare kände Kalevi Kotkas (höjdhopp), vars 1937 satta diskusrekord 51,27 stod sig ända till 1954, då det slogs av Carol Lindroos (1930-2001). I början av 1960-t. dominerades diskusringarna i hemlandet av Pentti Repo (f. 1930), som efterträddes av Pentti Kahma (f. 1943), Europamästare 1974 och 6:e i Montreal-OS 1976. Den mest framgångsrike finländske diskuskastaren på senare år är Timo Tompuri (f. 1969), som 2001 förpassade det vid det laget 22 år gamla finländska rekordet till historien.