distansarbete

distansarbete, arbetsform där arbetstagaren befinner sig på annan ort än arbetsgivaren, blev allt vanligare under 1990-t. Utvecklingen inom dator- och datakommunikationstekniken utgjorde förutsättningen för d. Den fysiska trafiken ersätts i d. med datakommunikation. Arbetsformen tillämpas mest i olika intellektuella och informationsrelaterade yrken, och den vanligaste platsen för d. är arbetstagarens hem - andra alternativ är bl.a. satellitkontor eller rörligt d. D. utförs även i s.k. data- eller telestugor.

I Finland har d. främjats av arbetskraftens gynnsamma struktur och den höga teknologinivån. D. har också blivit ett redskap i utvecklandet av regional- och sysselsättningspolitiken. Enligt en europeisk undersökning 1999 hörde Finland till de länder där d. var vanligast i förhållande till totalantalet sysselsatta. Detta år arbetade 355 000 finländare på distans åtminstone i någon utsträckning, av dem ca 15 % mer regelbundet. D. har trots allt inte slagit igenom i den utsträckning man förutspådde i mitten av 1980-t., då denna arbetsform började komma in i synfältet. (J. Pekkola, Etätyön soveltaminen henkilökohtaisella, tuotanto- organisaation ja työmarkkinajärjestelmän tasolla, 1993, Etätyö Suomessa: fyysiset, virtuaaliset, sosiaaliset ja henkiset työtilat etätyöympäristöinä, 2002; J. Arrasvuori/M. Pyykkönen, Etätyö - uuden työympäristön mahdollisuus, 1995)