Drumsö, fi. Lauttasaari, distrikt i södra stordistriktet i Hfrs, omfattar ön med samma namn, 19 706 inv. (2009). Ön inköptes 1911 av kommerserådet Julius Tallberg och ingick från 1920 som s.k. samhälle med sammanträngd befolkning i Hoplax kommun, som inkorporerades med huvudstaden 1946. Bebyggelsen utgjordes fram till 1930-talet av Drumsö gård och talrika sommarvillor som byggts kring sekelskiftet 1900. Färjtrafik till Drumsö inleddes 1914; från färjeläget löpte 1913-1917 en spårvägslinje till Enåsen. 1935 fick Drumsö broförbindelse med staden (nuv. bron, 317 m, invigdes 1969). De första höghusen samt vatten- och avloppsnätet tillkom 1937. I slutet av 1930-talet drogs Jorvasvägen över ön, som därmed fick förbindelse västerut. Jorvasvägen byggdes på 1960-talet ut till Västerleden, som korsar sundet mellan Drumsö och Sundholmen på Lappviks bro (582 m, invigd 1965).
Drumsö byggdes ut kraftigt under decennierna efter inkorporeringen. Fr.o.m. 1970-talet uppfördes bostadshus jämsides med industri-, lager- och kontorsbyggnader på Hallonnäset (fi. Vattuniemi), som ursprungligen reserverades för industri. Flera industribyggnader har ersatts med bostadshus eller byggts om till bostäder. Avfallsvattenreningsverket på Hallonnäset har lagts ned, och området bebyggs med bostäder för närmare 1 000 inv. Med sin mångsidiga offentliga och kommersiella service samt över 9 000 arbetsplatser är Drumsö i motsats till flera andra nyare stadsdelar ingen typisk sovstad. Inom bebyggelsen märks bl.a. Drumsö kyrka (K. Petäjä, 1958) och Drumsö gård, vars gamla huvudbyggnad, den s.k. röda villan är från 1700-talet, medan den nya i empire uppfördes 1837. Gården övergick i stadens ägo 1979. Stränderna på Drumsö kantas av grönområden och småbåtshamnar. På öns sydsida finns lämningar av befästningar från första världskriget.(S. Stenius, Boken om D., 1947; Lauttasaari, helmi Helsingin kruunussa, 1976; Lauttasaari, kaupunki kaupungissa, 1995; M. Brommels, Drumsö innan bron byggdes, 1998)
Drumsö byggdes ut kraftigt under decennierna efter inkorporeringen. Fr.o.m. 1970-talet uppfördes bostadshus jämsides med industri-, lager- och kontorsbyggnader på Hallonnäset (fi. Vattuniemi), som ursprungligen reserverades för industri. Flera industribyggnader har ersatts med bostadshus eller byggts om till bostäder. Avfallsvattenreningsverket på Hallonnäset har lagts ned, och området bebyggs med bostäder för närmare 1 000 inv. Med sin mångsidiga offentliga och kommersiella service samt över 9 000 arbetsplatser är Drumsö i motsats till flera andra nyare stadsdelar ingen typisk sovstad. Inom bebyggelsen märks bl.a. Drumsö kyrka (K. Petäjä, 1958) och Drumsö gård, vars gamla huvudbyggnad, den s.k. röda villan är från 1700-talet, medan den nya i empire uppfördes 1837. Gården övergick i stadens ägo 1979. Stränderna på Drumsö kantas av grönområden och småbåtshamnar. På öns sydsida finns lämningar av befästningar från första världskriget.(S. Stenius, Boken om D., 1947; Lauttasaari, helmi Helsingin kruunussa, 1976; Lauttasaari, kaupunki kaupungissa, 1995; M. Brommels, Drumsö innan bron byggdes, 1998)