Ekman, Robert Wilhelm (f. 13/8 1808 Nystad, d. 19/2 1873 Åbo), målare, bror till Fredrik Joachim Ekman. Han blev föräldralös vid åtta års ålder, erhöll teckningsundervisning av G.W. Finnberg i Åbo och studerade 1824-37 vid Konstakademien i Stockholm, därifrån han sistnämnda år erhöll resestipendium till Frankrike. I Paris arbetade Ekman under Delaroches ledning och for 1840 till Italien, 1843 till München och återvände 1844 till Sverige samt 1845 till Finland som en redan ansedd konstnär. Han slog sig ned i Åbo, där han knöts till den 1830 grundade ritskolan som 1846 omorganiserades till den första allmänna ritskolan i landet och 1849 övertogs av Finska konstföreningen.
Ekman väckte uppmärksamhet genom sina motiv ur dikter av Runeberg och inspirerades även av den finska mytologin, vars väsen han med mindre framgång sökte fånga i en rad tavlor på 1860-talet och i en ofullbordad serie litografier (1863 -64). Han målade vidare scener ur finskt folkliv (t.ex. Greta Haapasalo spelande kantele i en bondstuga, 1865, Ateneum), talrika (över 40 st.) en smula schematiskt framställda altartavlor och livfulla porträtt återgivande bl.a. J.L. Runeberg. M.A. Castrén och G.A. Wallin. Till hans mest kända arbeten hör vidare ett antal fresker i Åbo domkyrka med religionshistoriska och historiska motiv, utförda 1850-54, och "lantdagstavlorna", som framställer öppnandet av lantdagarna i Borgå 1808 (1858) och i Hfrs (1865). Ett annat känt verk av honom är slutligen Väinämöinen spelar kantele (1866) i Gamla studenthusets musiksal i Hfrs. Den skadades illa vid en brand 1978 men kunde restaureras vid Valamo konservatorsateljé och hängdes upp på nytt 1986. Ytterst produktiv, mångsidig och försökslysten var han en av banbrytarna för konsten i vårt land. Den entusiasm Ekman blev mottagen med vid återkomsten till hemlandet förvandlades slutligen till en tämligen negativ kritik. Särskilt i sina genrebilder ur folklivet skapade han dock konst av bestående värde. Han spelade även en betydande roll som fostrare av en ny konstnärsgeneration. (B. Hintze, R.W. E., 1926; Turun taidemuseo-Åbo konstmuseum, R.W. E., uranuurtaja-banbrytaren, 1973)
Ekman väckte uppmärksamhet genom sina motiv ur dikter av Runeberg och inspirerades även av den finska mytologin, vars väsen han med mindre framgång sökte fånga i en rad tavlor på 1860-talet och i en ofullbordad serie litografier (1863 -64). Han målade vidare scener ur finskt folkliv (t.ex. Greta Haapasalo spelande kantele i en bondstuga, 1865, Ateneum), talrika (över 40 st.) en smula schematiskt framställda altartavlor och livfulla porträtt återgivande bl.a. J.L. Runeberg. M.A. Castrén och G.A. Wallin. Till hans mest kända arbeten hör vidare ett antal fresker i Åbo domkyrka med religionshistoriska och historiska motiv, utförda 1850-54, och "lantdagstavlorna", som framställer öppnandet av lantdagarna i Borgå 1808 (1858) och i Hfrs (1865). Ett annat känt verk av honom är slutligen Väinämöinen spelar kantele (1866) i Gamla studenthusets musiksal i Hfrs. Den skadades illa vid en brand 1978 men kunde restaureras vid Valamo konservatorsateljé och hängdes upp på nytt 1986. Ytterst produktiv, mångsidig och försökslysten var han en av banbrytarna för konsten i vårt land. Den entusiasm Ekman blev mottagen med vid återkomsten till hemlandet förvandlades slutligen till en tämligen negativ kritik. Särskilt i sina genrebilder ur folklivet skapade han dock konst av bestående värde. Han spelade även en betydande roll som fostrare av en ny konstnärsgeneration. (B. Hintze, R.W. E., 1926; Turun taidemuseo-Åbo konstmuseum, R.W. E., uranuurtaja-banbrytaren, 1973)
Ekman, Robert Wilhelm. Väinämöinen, olja på duk 1858--66, Gamla studenthuset, Hfrs. Målningen skadades illa vid en brand 1978 men kunde med möda restaureras. Foto: Centralarkivet för bildkonst.