Enckell, Carl Johan Alexis (f. 7/6 1876 Pburg, d. 26/3 1959 Hfrs), företagsledare, utrikesminister och diplomat. Enckell genomgick kadettskolan i Fredrikshamn, tjänstgjorde 1896-99 som officer i Ryssland, utbildade sig därefter till ingenjör i Dresden och verkade bl.a. som VD för Maskin- och brobyggnadsaktiebolaget i Hfrs 1911-17. Under denna tid var han i egenskap av vice ordförande för både Finska metallindustrins arbetsgivarförbund och Allmänna finska arbetsgivarförbundet en ledande arbetsgivarpolitiker.
Efter marsrevolutionen 1917 blev Enckell ministerstatssekreterare för Finland i Petrograd och utsågs 1918 till det självständiga Finlands första diplomatiska representant i Sovjetryssland. Enckell var 1918-19 utrikesminister (även 1922 och 1924) och 1919-27 finländskt sändebud i Paris, ledde 1919 den finländska delegationen vid fredskonferensen i Versailles och representerade 1920-26 Finland i Nationernas Förbund bl.a. vid behandlingen av Ålandsfrågan, vars lyckliga utgång har betecknats som en diplomatisk seger för Enckell-
Enckell övergav 1928 diplomatin och trädde åter i näringslivets tjänst; var bl.a. direktör i Helsingfors aktiebank 1931-36 och VD i Industriidkarnas ömsesidiga brandförsäkringsbolag 1936-46. Han hörde även under mellankrigstiden till ledargestalterna inom näringslivet. Enckell var medlem av flera statliga kommittéer, bolagsstyrelser (bl.a. Wärtsiläs och AGA:s) och organisationsstyrelser.
Enckells stora erfarenhet och diplomatiska begåvning togs i anspråk på nytt då Finland skulle dra sig ur andra världskriget. Han gjorde i mars 1944 en fredstrevare i Moskva tillsammans med J.K. Paasikivi och blev på sommaren detta år utrikesminister i den regering som bildades av Antti Hackzell med huvuduppgift att uppnå vapenstillestånd och fred med Sovjetunionen. Han ledde vapenstilleståndsförhandlingarna från finländsk sida sedan Hackzell drabbats av sjukdom. Enckell innehade därefter en central roll i de fortsatta förhandlingarna med den i praktiken ryskledda internationella kontrollkommissionen som övervakade bl.a. att Finland betalade sitt krigsskadestånd. Han var ordförande för Finlands delegation vid fredsförhandlingarna i Paris och undertecknade följaktligen fredsfördraget av 1947.
Enckell hörde under dessa "farans år" till huvudarkitekterna vid omgestaltningen av Finlands utrikespolitiska linje. Vid förhandlingarna om vänskaps- och biståndspakten i Moskva 1948 var hans insats åter betydelsefull. Enckell kvarstod som utrikesminister till 1950. Utgav Politiska minnen (2 bd, 1956). (C. af Forselles-Riska, Brobyggaren. Carl Enckells liv och verksamhet fram till slutet av 1917, 2001)
Efter marsrevolutionen 1917 blev Enckell ministerstatssekreterare för Finland i Petrograd och utsågs 1918 till det självständiga Finlands första diplomatiska representant i Sovjetryssland. Enckell var 1918-19 utrikesminister (även 1922 och 1924) och 1919-27 finländskt sändebud i Paris, ledde 1919 den finländska delegationen vid fredskonferensen i Versailles och representerade 1920-26 Finland i Nationernas Förbund bl.a. vid behandlingen av Ålandsfrågan, vars lyckliga utgång har betecknats som en diplomatisk seger för Enckell-
Enckell övergav 1928 diplomatin och trädde åter i näringslivets tjänst; var bl.a. direktör i Helsingfors aktiebank 1931-36 och VD i Industriidkarnas ömsesidiga brandförsäkringsbolag 1936-46. Han hörde även under mellankrigstiden till ledargestalterna inom näringslivet. Enckell var medlem av flera statliga kommittéer, bolagsstyrelser (bl.a. Wärtsiläs och AGA:s) och organisationsstyrelser.
Enckells stora erfarenhet och diplomatiska begåvning togs i anspråk på nytt då Finland skulle dra sig ur andra världskriget. Han gjorde i mars 1944 en fredstrevare i Moskva tillsammans med J.K. Paasikivi och blev på sommaren detta år utrikesminister i den regering som bildades av Antti Hackzell med huvuduppgift att uppnå vapenstillestånd och fred med Sovjetunionen. Han ledde vapenstilleståndsförhandlingarna från finländsk sida sedan Hackzell drabbats av sjukdom. Enckell innehade därefter en central roll i de fortsatta förhandlingarna med den i praktiken ryskledda internationella kontrollkommissionen som övervakade bl.a. att Finland betalade sitt krigsskadestånd. Han var ordförande för Finlands delegation vid fredsförhandlingarna i Paris och undertecknade följaktligen fredsfördraget av 1947.
Enckell hörde under dessa "farans år" till huvudarkitekterna vid omgestaltningen av Finlands utrikespolitiska linje. Vid förhandlingarna om vänskaps- och biståndspakten i Moskva 1948 var hans insats åter betydelsefull. Enckell kvarstod som utrikesminister till 1950. Utgav Politiska minnen (2 bd, 1956). (C. af Forselles-Riska, Brobyggaren. Carl Enckells liv och verksamhet fram till slutet av 1917, 2001)
Enckell, Carl. Spelade en central roll vid flera viktiga utrikespolitiska avgöranden under förra delen av 1900- t. Foto: Finlands nationalmuseum.