Enckell, Rabbe

Enckell, Rabbe Arnfinn (f. 3/3 1903 Tammela, d. 17/6 1974 Hfrs), författare och målare, son till Karl E. Han var en av de ledande gestalterna inom den finlandssvenska modernismen, anslöt sig till denna litterära riktning redan i debutsamlingen Dikter (1923), som tolkade ett subtilt känsloliv i expressionistisk miniatyrpoesi. Från fördrömdheten och vekheten i ungdomsdikterna nådde han i sin senare diktning, t.ex. i den postuma samlingen Flyende spegel (1974), en ny fördrömdhet. Ett viktigt element i denna utveckling var det antikinspirerade drag som småningom allt starkare framträdde i E:s lyriska produktion, bl.a. i samlingen Valvet (1937), där han klädde sina känsloerfarenheter i klassisk och mytologisk dräkt, en linje som han sedan fullföljde framför allt i dramatiska dikter eller versdramer kring antika motiv. Hans klassiserande versdramer, från Orfeus och Eurydike (1938) till Inkasta, Laios och Latona, de två sistnämnda i boken Dikt (1966), är instrument i diktarens strävan efter en objektivitet befriad från aktualitet och röjer en djup förtrogenhet med den antika världen. Som prosaist gjorde sig E. känd som en av den finlandssvenska litteraturens främsta stilister. En intim kontakt med Freud och psykoanalysen kan spåras i romanerna Ett porträtt (1931) och Landskapet med den dubbla skuggan (1934). Han utgav vidare bl.a. essäer och böcker om Gunnar Ekelöfs och Johannes Edfelts lyrik samt redigerade den 1934 utgivna antologin Modärn finlandssvensk lyrik, i vilken han lämnade en utförlig analys av de moderna diktarnas strävanden.

E. debuterade som bildkonstnär 1924 och måleriet var till en början naturligare för honom än författandet. Hans måleri och inte minst akvarellmåleriet var intimt och personligt, med tyngdpunkten främst i bildutlevelsen och färgen. E. var en vek och förfinad kolorist med blick för den karakteristiska detaljen. Han framträdde även som tecknare och grafiker. E. skrev litteratur- och konstanmälningar i Hufvudstadsbladet fr.o.m. 1929 och medarbetade i den svenska konsttidskriften Paletten på 1950- o. -60-t. Han var tidskriftens huvudredaktör 1956. Utställningar av E:s konst har hållits i Amos Andersons konstmuseum 1973 samt 1982-83.

E. gifte sig 1925 med Heidi Runeberg (Parland, Heidi), som 1941 övergav honom för den yngre författaren Oscar Parland, som av den försmådde äkta mannen tillfogades ett allvarligt men inte dödligt knivhugg, en handling som självfallet innebar en avsevärd skandal. E. ingick därefter äktenskap med målarinnan Alice Kaira, men detta blev kortvarigt; 1949 gifte han sig med den rikssvenska målarinnan Aina Erikson. E. bodde 1960-72 i Diktarhemmet i Borgå. Han blev filosofie hedersdoktor i Hfrs (1960) och Uppsala (1963) samt erhöll 1972 titeln akademiker. (L. Ekelund, R. E. Modernism och klassicism under tjugotal och trettital, 1974, R. E., Lyriker av den svåra skolan. Studier i diktningen 1935-1946, 1982, R. E. Gräshoppans och Orfeus diktare, 1999; O. Enckell, R. E. i Borgå, 1978; M. Enckell, En biografisk studie över R. E., 3 bd, 1986-1997)