framstegspartiet

framstegspartiet (off. Kansallinen edistyspuolue), borgerligt centerparti, bildat 1918 av republikaner, som utgått främst ur ungfinska partiets men även ur gammalfinnarnas (finska partiet) led. Vid genomdrivandet av 1919 års regeringsform spelade f. en ledande roll. Under K.J. Ståhlbergs presidentskap ledde partiet den nya centerpolitiken och innehade en framskjuten ställning i flera ministärer. Dess röstandel i riksdagsvalet 1919 var 12 % och antalet riksdagsmandat 26. Partiet hade en urbant liberal framtoning i ett samhälle som dominerades av agrara värderingar. År 1930 hade trycket av flankpartierna nedbragt antalet av f:s företrädare i riksdagen till 11, och 1948 var de bara fem. Trots sin ringa parlamentariska representation hade f. ett betydande politiskt inflytande bl.a. som hemvist för flera av epokens ledande politiker, utom Ståhlberg bl.a. Heikki Ritavuori, J.H. Vennola, Risto Ryti, Oskari Mantere, A.K. Cajander, Eero Erkko och W.A. Lavonius. Partiet var representerat i regeringen 1919-22, 1924-25, 1928-29, 1930-46 och 1950-51. Dess viktigaste tidningsorgan var Helsingin Sanomat och Turun Sanomat.

F. upplöstes 1951, varvid flertalet av dess anhängare övergick till finska folkpartiet, andra till De frisinnades förbund.